Quantcast
Viewing all 388 articles
Browse latest View live

Årskrönika 2016 - Ett GÄDDra fiskeår

Då var det dags att summera året som varit. Ett år som varit unikt på det sättet att jag bara satsat på en endaste art, nämligen gädda. Inför året kände jag att det var dags för en förändring i mitt fiske efter att under flera års tid fördelat fisketiden mellan flera olika arter, främst då gädda, gös, abborre och lake men även nått pass efter laxfisk, vitfisk samt en fjäll eller Norgeresa.

Suget efter ismete och gädda infann sig redan kring nyår. Ett sug som berodde på flera orsaker, dels att jag ismetat sparsamt under några år och nu ville jag testa lite nya platser som jag känt borde fungera. Köpet av en eldriven isborr gjorde inte saken sämre. Efter att gjort en planering som bestod av 10 talet fiskepass i några utvalda vatten så väntade jag tålmodigt till den 10 mars då jag skulle dra igång min lilla satsning.

Resultatet blev skrämmande bra med flertalet stora gäddor samt fina toppfiskar. Det blev bingo direkt i premiären och så fortsatte det ändå tills det sista fiskepasset då jag lyckades höja mitt rekord både vad det gäller vikt och längd.

Redan under premiärpasset hände det grejor. Dagens enda hugg resulterade i denna praktfisk. Mats Honkamaa tog hand om hugget och förvaltade det väl. Detta var Mats första ismetepass liksom första gädda på ismete. Saken gjorde det inte sämre då den slaktade hans förra PB som låg på 6,5 kg. En mycket rolig och minnesvärd fångst för oss bägge två. 12,84 kg - 122 cm.

Efter premiären ramlade det in ytterligare tre gäddor mellan 10 och 11 kilo och jag kände mig mer än nöjd. Fast samtidigt hoppas man ju alltid på den där stora, pricken över iett skall komma. Att den så gjorde det under mitt sista inplanerade gäddpass den 10 april var nästan för bra för att vara sant. Att få upp gäddan själv genom ett 200 mm hål och 70 cm is var inte det lättaste. Men tillslut kom den upp och när man insåg att gäddan var längre än gäddmattan så förstod jag att den kunde innebära ett nytt PB för mig. 12,93 kg - 124 cm.

Under det andra passet för året kom denna feta 110 cm fisk upp. Vikt: 10,05 kg

 Här en kämpaglad gädda på 10,43 kg  och 113 cm. Togs i slutet av mars.

Ytterligare en solskensgädda som kom upp i början av april. 10,52 kg - 114 cm.

Tanken från årets början var att fiska gädda under en månad och sedan fiska resterande delen av isfiskesäsongen efter andra arter än gädda. När så fisket i öppet vatten började hade jag en del tankar att fiska öring och lax. Efter några veckors fiskuppehåll och tänkande kom jag till insikt att fasen jag kör gädda All Inn hela året. Fördelarna med att rikta på en enda art är flera. För det första kan man fokusera all energi i tanke, planering och handling på endast en art. Samtidigt blir det mindre meckande med olika typer av fiskeutrustning. När jag också känt att mitt fiskesug senaste åren gått i vågor kändes detta som en bra lösning.

Den nya planering bestod av en hel del fiskande från det att isarna gått fram till juli. Sedan tänkte jag testa nått helt nytt för mig, att ta ett break från allt fiske under högsommaren för att få sug och energi till höstfisket. Första två fiskepassen gick segt vilket inte är ovanligt denna tid. Men när jag så testade ett nytt vatten kom belöningen i form av några fina spinngäddor.

Stora spinngäddor hör inte till vanligheten för mig. Det mesta av mitt spinnfiske har jag lagt i mindre vatten där det brukar vara rätt långt mellan de stora. I år testade jag och Martin ett nytt liknande vatten som överraskade oss med flera fina gäddor. Två över 8 kilo och så denna 9,72 kg och 110 cm. 

Sedan rullade det bara på av farten och det kom fina gäddor i vart och varannat fiskpass. Som sig brukligt gjorde jag och Krister ett par trollingpass vilket resulterade i var sin större gädda. Det blev också en hel del vertikalfiske och redan i premiären kom en riktig praktfisk. Senare under sommaren fiskade jag en del med Bosse och då fortsatte fisket i samma anda med bla. tre gäddor mellan 9 och 10 kilo samt en på prick 10 kilo som Bosse fick. Detta var Bosses första 10 plussare efter att tidigare varit snubblande nära gränsen, men denna gång var vågen på hans sida.

Redan efter ca 15 minuter under första vertikalpasset i början av juni kom lite av en drömfisk upp. Jag har länge väntat på att få en fet stor gädda i riktigt bra kondis liksom en över 12 kg på vertikalfiske. Nu slog jag två flugor i en smäll! 113 cm och 12,49 kg.

Ytterligare en 12+ som kom upp under en tvådagars trolling satsning tillsammans med Krister. Förutom denna fisk fick Krister en fin gädda på 10,6 kg. 

När högsommarvärmen kom i början av juli kände jag mig rätt mätt med fisket och förutom ett par vertikalpass efter gös med Mårten blev det inget fiske under nästan två månader. När vattnet började kylas av i början av september var det så dags och redan under första passet kom en skaplig gädda. Höstfisket gick sedan segt för min del och det dröjde ändå tills det sista fiskepasset i mitten av oktober innan det var dags för nästa stora fisk, en gädda som fick bli en perfekt avslutning på en lyckad fiskesäsong.

Under säsongens sista pass kom denna 120 cm långa och 10,32 kg tunga gädda upp. En fiskdag som bjöd på ett riktigt bra fiske med ytterligare flera gäddor mellan 6 och 9 kilo.

Om vi summerar höstfisket så blev det ändå rätt skapligt. Jag och Krister hade som vanligt en del planer där vi genomförde några av dessa. Resultatet blev var sin gädda över 10 kilo vilket får anses som godkänt. Om isfisket och försommarfisket var välplanerat så blev höstfisket inte riktigt detsamma. Jag fiskade med många olika fiskekompisar och testade flertalet för mig nya vatten. Som vanligt är det slående hur medelvikten på gäddorna stiger ju kallare vattnet blir. Gäddor i storlekarna 5-7 kilo kom upp under de flesta fiskpassen medan de större var rätt få till antalet.

Skall jag fösöka göra en bedöming över året så känner jag mig mer än nöjd. Gäddfisket har aldrig gått så här bra både vad det gäller antalet stora fiskar (10+ kg) samt riktigt stora (12 kg+). Men att det skulle gå så här pass bra hade jag nog inte riktigt vågat hoppas på. Framför allt toppfiskarna är jag sjukt nöjd över och det faktum att jag tagit gäddor över 12 kilo på tre olika metoder.

LISTA STORLEK TOPP 10
*12,930 KG – 124 CM            Ismete, mört            2016-04-11
  12,490 KG – 113 CM            Vertikal, jigg           2016-06-06
  12,400 KG – 118 CM            Trolling, wobbler    2016-06-12
  10,520 KG – 114 CM            Ismete, mört            2016-04-10
  10,430 KG – 113 CM            Ismete, mört            2016-03-27
  10.320 KG – 120 CM           Trolling, softbait      2016-10-20
  10,050 KG – 110 CM            Ismete, abborre       2016-03-14
    9,800 KG                             Vertikal, jigg           2016-07-10
    9,720 KG – 110 CM            Spinn, jigg              2016-05-30
    9,350 KG Vertikal,               jigg                         2016-06-27

Snittvikt: 10,8 kg

LISTA STORLEK (Mina fiskekompisar)
*12,84 KG – 122 CM        Ismete, mört                   2016-03-12        Mats H
  10,96 KG – 114 CM          Trolling, softbait          2016-09-22        Krister W
  10,60 KG                           Trolling, wobbler         2016-06-12        Krister W
*10,00 KG – 115 CM        Vertikal, jigg                  2016-06-24        Bosse J

* PB - (personbästa)

Krister Wallmark med en fin höstgädda 10,96 kg -114 cm. Trollingfiske var metoden för dagen.

Miekoträffen i oktober bjöd på spännande fiske. Största gäddan vägde en bit över 10 kg och togs av Henrik Rånman som fiskade ihop med Markus Teilus.

Bosse med sin första 10+ som togs på självaste midsommarafton!

Samtidigt inser jag nu hur mycket lättare det är att bara fiska riktat efter en enda art. Några av fördelarna har jag redan varit inne på men finns fler än så. Fiskar man efter flera arter så innebär det rätt ofta att de heta fiskeperioderna infaller samtidigt och då får man prioritera vilken art man skall fiska efter. Många gånger har man tvingats att välja bort en art vilket givetvis försämrar chanserna till att lyckas. Svårigheten men samtidigt en av utmaningarna att fiska brett är just detta att lägga sina pass rätt. För att fiska på detta sätt krävs mycket tid och planering och där känner jag att man fiskar för lite idagsläget samt att fisksuget inte heller är konstant för att det är värt att satsa på allt för många olika arter. Kanske är det också så att man sätter upp allt högre personliga mål med tiden vilket har sina nackdelar.

Det jag försöker göra numera är att inte fiska för mycket utan att potionera ut mina fiskepass när fiskesuget finns och helst i samband med de heta perioderna. I år tycker jag att detta har klaffat perfekt, utan att fiska allt för mycket har resultatet blivit bra. Ser jag tillbaka till 2015 så kände jag mig inte riktigt nöjd då det blev lite hackat och malet av mitt fiske. Dålig planering på många sätt och vis och när jag väl fiskade så fanns inte det rätta suget.

Nu tänkte jag lyfta fram några fiskepolare på olika sätt. Jag väljer att ta de tre jag fiskat mest med i år förutom min klubbkompis Krister Wallmark. Krister har jag redan skrivit om flertalet gånger så nu får det bli några andra istället.

Markus Teilus –Markus är en förebild för mig i flera avseenden. Han har ett konstant driv för sportfisket året om och han fiskar så ofta som tillfället bjuds. När andra ställer in sitt fiske pga regn, kyla, blåst eller bekvämlighet så kör han på. Vi kan här tala om en välsmord fiskmaskin som har förmågan att tänka i rätt banor, fiska rätt och inte minst lägga ner en massa tid. Det som även imponerar är Markus förmåga att tänka till innan han åker ut och fiskar. Känns också som att han suger in den information han får från andra och väver in detta med egna teorier. Många framför allt yngre hungriga fiskare bara kör på utan att tänka och då blir resultaten inte i närheten av vad det skulle kunna bli. Dessutom fiskar Markus efter väldigt många olika arter liksom flertalet metoder och då krävs det ett väldigt bred kunnande som Markus bevisligen besitter. Ibland kan jag nästan bli lite avundsjuk på Markus när det gäller hans ständiga energi och driv för fisket, hade gärna fått en dos av detta då och då.

Mats Honkamaa –Mats har fiskat rätt mycket i sina dagar men inte direkt riktat efter stor fisk tidigare. Men han har mycket av det som krävs enligt min mening. Jag ser flera likheter med honom och mig själv innan jag beslutade mig för att satsa hårdare på predatorfisket med inriktning på stor fisk. Han har drivet, tänker i rätt banor och besitter en hel del kunskap i teorin. I år kom så en riktig praktfisk i form av gäddan på 12,84 kg och jag har en känsla av att det kommer fler stora fiskar i framtiden

Bosse – Bosse har jag nu fiskat med i några år och vi har tillsammans betat av ett koppel av vatten. Mestadels har vi ägnat åt oss vertikalfiske. Från början mest efter gös men även abborre och gädda. Senaste två åren har vi lagt mer tid på gädda och mindre på gös och abborre. Bosse har snabbt utvecklats i sitt fiske och ett kvitto på detta är att han nu tagit flera riktigt fina fiskar. Eller vad sägs om gädda över 10 kg, abborre 1,3 kg och gös 4,5 kg.

Jag vill även tacka alla andra duktiga sportfiskare jag fiskat med under året och det är en hel del.

S-O Larsson, Patrik Johansson, Albin Martinsson, Pier Rynbäck, Johnny Storelv, Henrik Rånman, Håkan Westerlund, Martin Stoven, Ronny, Mårten Sandkvist, Kristoffer Jonsson.

Skall även passa på att önska alla mina läsare och vänner ett riktigt GOTT NYTT ÅR och hoppas fiskegudarna är med er under 2017.

2 h. Med fokus på de stora gäddorna

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

I några av de andra kapitlen har vi berört flera av de ämnen som jag tänker ta upp här. Skillnaden nu blir att försöka redogöra och klargöra hur de stora gäddornas beteende och livsstil ser ut till skillnad mot de mindre individerna. Viktiga frågor som man bör ställa sig är i vilka vatten man hittar stora gäddor i?, vilka platser de föredrar? samt vilken taktik man skall använda sig av för att lyckas på bästa möjliga sätt? Som allt annat inom sportfisket så finns det inga givna svar på dessa frågor men ur frågorna kan man kanske få något att fundera på som man inte tänkt på tidigare. Det man kan fråga sig först och främst är om ismete verkligen är rätt metod för riktigt stora gäddor? Mitt svar är ett tveklöst ja vilket även har bevisats senaste åren.

Vad räknas som en stor gädda?
Hur stor behöver en gädda vara för att betraktas som stor? Ja det beror givetvis på vem man frågar och enligt min mening så tycker jag att man skall väga in vilket vatten det gäller. Gäddornas tillväxt samt maxvikt varierar ju en hel del vatten emellan, i vissa vatten kan en 6 kilos gädda räknas som en riktigt fin fisk medan det i ett annat vatten ”bara” är en fisk i mängden. Så en stor gädda för mig är en fisk som för det vatten den lever i är ovanligt stor. Med den inställningen går fisket mycket lättare fast samtidigt tycker jag att man hela tiden skall ha drivkraften att söka efter fiskevatten där potentialen finns till riktigt stora gäddor.

Personligen tycker jag man skall vara nöjd om man får en gädda på 7-8 kilo oavsett vilket vatten man fiskar i. Lyckas man att ta en gädda över 10 kilo har man klivit över en magisk gräns vilket brukar vara en slags milstolpe i varje gäddfiskares liv. Nästa mål att kämpa för är att komma över 12 kilo som är gränsen för Sportfiskarnas storfiskregistrering. Har man kommit så långt kan man börja snegla på drömgränsen 15 kilo. Fixar man detta ja då har man kommit långt fast vi som fiskar gädda vet ju att det finns större gäddor än så.

Olika typer av storgäddsvatten
Stora gäddor kan man i princip hitta i alla typer av vatten så därför kan det kännas som en svår uppgift att veta vart man skall fiska. Gäddor upp till 10 kilo finns i de flesta lite större vattnen men när man börjar närma sig 12 kilo brukar det i många vatten ta stopp. Man kan därför anta att maxvikten i många vatten ligger någonstans mellan 10-12 kilo. Som tur är finns det undantag där gäddorna kan växa sig betydligt större och det är dessa undantag som är mest intressanta för de inbitna gäddjägarna.

Faktorer som styr tillväxten är givetvis tillgång på rätt föda. Det är viktigt att gäddan redan från början av dess liv får en bra start i sin tillväxt så att den relativt tidigt kan börja livnära sig på större fiskar. Med ökad storlek kan den så börja specialisera sig på ännu större byten och då kan det vara fördel om det finns gott om större byten som id, braxen, ruda, sik m.m. I vissa större och djupare vatten med bra siktdjup kan gäddorna istället äta sig stora på mindre fiskar som nors och siklöja som lever i större stim. Andra faktorer som spelar in om gäddan skall ha förutsättningar att växa sig stor är vattnets siktdjup, rätt temperatur, syrehalten och konkurrensen från andra rovfiskar. Finns det för många gäddor i ett vatten så ökar konkurrensen om födan vilket blir negativt för dess tillväxt. Därför kan det vara smart att söka sig till ett vatten med ett litet bestånd av gäddor, då har du rimligtvis bättre chans att få gäddor som håller en klart bättre snittstorlek men räkna samtidigt att det kan vara längre tid mellan huggen än normalt.

Mindre vatten som tjärnar och små åar håller oftast mindre storlek på gäddorna fast det finns undantag. Har dessa vatten förbindelse med något större vatten eller om det finns rätt sorts föda så kan ett litet vatten stundtals hålla grymt stora gäddor. Andra exempel är små Put and take vatten där man sätter in regnbåge eller andra laxfiskar. I dessa typer av vatten har det under åren tagits några riktigt stora ismetegäddor. Rent generellt kan man säga att i ett större vatten ökar chansen att finna stora gäddor jämfört med ett mindre. Men även i större vatten är variationerna många gånger stora. Stora och djupa sjöar håller oftast bestånd av storgäddor, likaså grunda skärgårdsvikar längst kusten. Rinnande vattendrag som större åar och älvar är andra typer av vatten som ofta producerar större gäddor.

Här bilder på de största ismetegäddorna som jag känner till från Sverige. Gemensamt är att bägge är tagna i Put & take vatten där gäddorna bevisligen kunnat äta sig feta på regnbågar. Joel Abrahamsson är en erkänt duktig sportfiskare som för flertalet år sedan fick denna (övre bilden) välgödda gädda på 17,7 kg! Emil Lindgrens fisk smäller dock ännu högre med sina 132 cm och 19,04 kg så kan vi här tala om en riktig drömfisk.

Genvägar för att hitta ditt storgäddsvatten
För att komma igång med sitt riktade gäddfiske efter de stora exemplaren så finns det genvägar som kan vara värt att följa. Själv gillar jag att söka egna vatten med rätt potential vilket ger det hela en helt annan spänning och tillfredställelse än att fiska i ett redan känt vatten. Fiskar du i ett nytt vatten så ta som vana att kolla in konditionen på de gäddor som ni får. Här ser man ofta på ett relativt tidigt stadium om vattnet har potential eller inte. Prova även pimpla under tiden så får du ett svar vilka byten gäddorna kan tänkas leva av. Lyckas du få en större gädda efter något pass så kan man utgå att det knappast är någon slumpfångst. Då vet man att stället är värt fler chanser. Fast alla vatten är olika svåra, i vissa krävs det mer tid för varje större gädda än andra men å andra sidan kan det vara värt det för kanske den största gäddan simmar i just det vattnet där fisket är som trögast.

Vad jag menar med genvägar är att man även kan söka sig till redan kända storgäddsvatten. För att hitta dessa gäller det att söka så mycket information som möjligt. Internet är en guldgruva där man kan hitta mycket intressant. Fisketidningar och lokaltidningar där de har fiskeligor kan även avslöja ett och annat. Ett annat sätt är att ta kontakt med andra fiskare eller folk som bor/ vistas kring de vatten man finner intressanta. Fast här får man vara försiktig och respektera att många fiskare inte vill skylta om sina favoritvatten. Är du och fiskar i ett nytt vatten så var uppmärksam och håll ögonen öppna. Kanske du ser någon annan som fiskar på en het plats eller hittar flertalet gamla borrhåll på något intressant ställe. Att fiska på ”andras platser” är inte förbjudet men även här är det viktigt att visa respekt och framförallt inte klampa in och börja fiska i samma område om någon redan är där och fiskar.

Små gäddor undviker de stora
Stora gäddor har inte blivit stora för intet och med tiden har de även skaffat sig erfarenhet för att skaffa sig rätt föda. Därför får man akta sig för att jämföra mindre gäddor med de större individerna. En mindre gädda äter betydligt oftare och måste sikta in sig på små beten medan en större selektivt kan välja ut sitt bete. Det kan innebära att en stor gädda ignorerar alla små betesfiskar om det skulle finnas större matbitar i närheten medans en mindre däremot måste äta allt den kan.

Man hör ofta fiskare som säger att fiskar du på ett ställe och får mycket gädda och smått, ja då fiskar du på fel ställe om du söker de stora individerna. Jag är nog benägen att hålla med i det resonemanget och förbluffande sällan händer det att man får de stora mitt i en huggsexa vare sig det är på isen eller i öppet vatten. Stora gäddor väljer helt enkelt många gånger att leva ett annat liv än de små vilket innebär att man får söka dom på annat håll än där smågäddorna huserar. En storgädda är en toppkonsument i sitt vatten och har därför inga naturliga fiender som den behöver vara rädd för. Den kan röra sig fritt i vattnet och kan inta de bästa ståndplatserna. Stora gäddor har också ett betydligt större revir än de små och därför är det naturligt att smågäddor flyr platser där de större artfränderna håller till för annars riskerar de även att bli uppätna. Så ibland kan det vara ett bra tecken att en fiskeplats plötsligt är tom från smågäddor vilket istället betyder att det är någon större som intagit platsen.

Valet av platser
Valet av föda skiljer sig givetvis rejält mellan en gädda på ett kilo och tio kilo. Små gäddor hittar du allt som oftast närmare land och grundare vilket har sin förklaring i att de inte ännu är en sådan effektiv jägare så den kan gå ut i de fria vattenmassorna tillsammans med de större exemplaren. Sedan bjuder strandzonen på bättre skydd samt att det brukar kunna finnas gott om småfisk där. Större gäddor söker sig uteslutande till platser som uppfyller deras krav på bästa möjliga sätt. Nummer ett är definitivt tillgången på rätt föda och sedan tillkommer det även faktorer som rätt vattentemperatur, syrehalt, gott om utrymme och kamouflage. Allt handlar i grunden om att kunna äta så mycket som möjligt fast samtidigt slösa så lite energi som bara går. Ju bättre detta fungerar ju större kan gäddan bli.

Olika platser under isfiskesäsongen
Under hela isfiskesäsongen händer det då och då att de stora gäddorna förflyttar sig mellan grundare och djupare vatten samt att de även fram emot våren börjar söka sig mot sina lekplatser. De stora leker förvisso sist men är istället tidigt på plats i anslutning till dess lekplatser. Förutom tiden kring leken är det ljusförhållandena under isen som är anledningen till gäddornas förflyttningar. Det är en otrolig skillnad mellan ljusnedsläppet mellan första isarna, vintern och sedan våren vilket givetvis påverkar gäddorna en del. Hur det påverkar och på vilka sätt varierar från vatten till vatten. Ute på djupare vatten blir ofta gäddans jaktljus helt enkelt för dåligt för att den skall kunna jaga effektivt vilket kan få till följd att den söker sig grundare där den istället kan stå bottennära och vänta in sina byten. Även dess byten påverkas mer eller mindre av tillgången av ljus under isen vilket får till följd att även de rör på sig en del. Således kan både brist på föda och jaktljus vara orsaker till dess förflyttningar.

Att tänka på då man söker storgäddan
Min erfarenhet är att det pelagiska ismetet ute på djupare vatten brukar vara bättre när det inte är så mycket snö på isen samt bra ljusförhållande i övrigt som solsken. Här ute på de fria vattenmassorna jagar ju gäddorna mer aktivt på större områden än närmare land på grunt vatten, då blir ljusförhållandena under isen desto viktigare. När jag fiskar pelagiskt på djupare vatten använder jag ofta ekolod och söker stim av betesfisk. Detta är speciellt viktigt när man fiskar på nya okända platser. Heta områden som man tidigare haft bra fiske på brukar i regel vara säkra ställen år efter år om förutsättningarna är de rätta. Generellt sett kan man säga att hittar du större stim av småfisk så brukar i regel inte gäddorna vara långt borta. Ekolodet är också till utmärkt hjälp om man fiskar kring branter och grynnor då man får ett exakt djup på sin fiskeplats. Just djupbranter och grynnor brukar kunna vara heta områden för de större gäddorna. Det pelagiska ismetet sker oftast i större vatten med större djup och här brukar medelvikten på gäddorna vara bra samt att chansen till riktigt stora gäddor finns. Viktigt att tänka på är att variera djupet på dina spön så kan man under dagen se vart de hugger mest, då är det bara att justera de andra spöna till samma djup. Jag brukar oftast fiska ca 2-5 meter under isen fast det kan vara 15 meter djupt. Men det behöver inte heller vara fel att ha ett bete nära botten ifall det står någon större gädda och trycker där nere.

Mitt under vintern är aktiviteten för våra fiskar betydligt lägre än annars, undantaget laken som nu har sin högtid. Laken söker sig till grynnor och grund där den leker. Även annan fisk har nu tendens att gå grunt vilket inte den större gäddan är sen att utnyttja. Flera av mina större vintergäddor har jag tagit riktigt grunt men å andra sidan så tas det riktigt stora gäddor på grunt vatten under hela isfiskesäsongen vilket kan vara värt att tänka på. Varför väljer då de riktigt stora gäddorna att hålla till på grunda områden? Jag tror att de många gånger står parkerade på lite djupare vatten en kortare bit ifrån. När förutsättningarna av någon anledning är de rätta så går de in på grunt vatten och jagar. I många vatten finns det gott om större vitfisk som exempelvis id och braxen som håller till i denna grunda region. Även lake, harr och sik hittar man oftast grunt. Dessa nämnda arter kan bli relativt stora och är därför utmärkt föda för en storgädda. På grunt vatten förbrukar inte gäddan lika mycket energi, den kan smyga sig på sina byten och invänta rätt läge. Jaktljuset är även bättre här än ute på djupare vatten. Gryning och skymning kan i många vatten vara den hetaste tiden att fiska grunt om man skall sikta på de största individerna. Kanske är det så att man på djupare vatten i allmänhet hittar fler större gäddor än vad man gör inne på grunt vatten, fast å andra sidan finner man de riktigt stora grunt.

Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske
Som vi tidigare varit inne på så brukar de flesta bra platserna vad det gäller stora gäddor inte ge några större mängder antalsmässigt. Stora gäddor är både färre i antal och äter mer sällan. De har också en större livserfarenhet och låter sig inte lika lätt luras till hugg. Så inställningen bör således vara ”hellre en stor än hundra små”. Man får då vara beredd att vänta in det förhoppningsvisa drömhugget som kan komma om man har turen på sin sida. Riktat gäddfiske efter de stora är ett fiske som många gånger ställer tålamodet på sin spets men har man väl lyckas få en större så vet man sedan vad som krävs. Visst ibland går det oförtjänt lätt då man lyckas få flera stora gäddor efter varandra, men många gånger kan det istället gå riktigt trögt och det är inte ovanligt att man blir utan fångst. Vid dessa tillfällen är det viktigt att inte ge upp och istället tänka framåt för att hitta nya vägar till framgång. Man lär sig även en hel del av ett dåligt fiskepass vilket kan vara bra att ha i bakhuvudet så inte besvikelsen blir allt för stor. En av tjusningarna med specimenfisket som jag ser det är att det kan räcka med ett enda hugg för att rädda en fiskdag. Har man det i vetskap plus att du fiskar i ett vatten där man vet att det simmar riktigt stora gäddor så brukar det gå lättare att nöta på.

De stora gäddornas val av föda
Stora gäddor kan fokusera sig på annan föda än de små, de kanske väljer bort en liten 50 grams mört då det istället simmar braxnar runt kilot i samma område. En stor gädda är i grunden en lat fisk som inte spiller energi i onödan. Fiskar du med livliga små betesfiskar så tror jag många gånger att de inte orkar lägga energi på att jaga dessa. Fast i vissa vatten och tider kan just ett sådant bete fungera riktigt bra. Men för att öka sina chanser till att fånga en riktigt stor gädda kan det vara en god ide att variera sina beten både vad det gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och doft. Själv har jag tidigare alltid föredragit levande bete framför dött. Men idag är jag inte lika säker på min sak. Dagar då gäddan är riktigt trög kanske ett levande bete inte är den rätta medicinen utan då kan istället en död betesfisk vara det rätta. Tillsätter man lite doftmedel så ökar nog chansen ytterligare ett snäpp. Tittar man på de många duktiga metare som finns så ser man att just dött agn kombinerat med doftmedel ofta är en dödlig kombination när det gäller storgädda. Framförallt tror jag på detta när man fiskar nära botten och grundare. Att köra med dött agn ute på de fria ytorna då man fiskar pelagiskt efter jagande gäddor tror jag inte lika mycket på, då kommer ett levande bete mer till sin rätt. Men för den skull var inte rädd för att testa med dött också här när allt annat sviker. Valet av föda varierar i hög grad mellan olika vatten men kan även variera i ett och samma vatten under olika tider på året. Att försöka lista ut vad de stora individerna föredrar att äta för tillfället är en central fråga som man bör fundera på. För att få svar på frågan är det viktigt att känna till så mycket om det aktuella vattnet som möjligt och veta var de olika fiskarterna brukar hålla till. Sedan att inte heller vara rädd för att våga prova sig fram. Ser jag till mina största ismetegäddor har de flesta huggit på rätt normalstora betesfiskar fastän jag även haft betydligt större betesfiskar ute.

Försiktiga hugg
Mina erfarenheter av de större gäddornas beteende vid själva hugget skiljer sig en aning jämfört med de mindre gäddorna. Fiskar man pelagiskt så tycker jag att de flesta gäddorna oavsett storlek smäller på rätt rejält. Fast min största fångade pelagiska gädda högg dock väldigt försiktigt vilket visar att stora gäddor många gånger är reserverande och granskande av betet innan de slutligen bestämmer sig för ta det. Fiskar man bottennära och grundare så blir mönstret ännu tydligare. Huggen kan givetvis skilja sig en hel del även mellan de större gäddorna men oftast följer de ändå samma mönster. En liten gädda är betydligt hetare på gröten och tar betet direkt medan en större individ ofta petar och stöter lite på betet innan den slutligen bestämmer sig för att ta det. När den så gjort detta drar den iväg med lina både med bra fart och under lång tid. För fiskaren är detta tacksamt och efter att man satt in mothugget så brukar sällan gäddan kliva av. Hittills har jag inte tappat en enda större gädda på ismete vilket visar att fiskar du med rätt känsla och utrustning så har du väldigt goda chanser att få upp dina storgäddor. Små gäddor däremot brukar ofta bara dra ut några meter innan de stannar för att svälja fisken. Vid mothugget händer det ofta att fisken inte sitter på kroken och då kan man utgå ifrån att det varit en mindre gädda. Fiskar man med stora beten blir detta ännu tydligare, vilket inte är så konstigt då en liten gädda har en betydligt mindre käft än en större.

Taktik för att lyckas.
För att lyckas med ett framgångsrikt ismete efter gädda har vi berört i tidigare avsnitt. Skall vi utveckla det hela ytterligare och lägga all fokus på de riktigt stora gäddorna så blir skillnaden att det fodras än mera målmedvetenhet och tålamod. Här följer några konkreta råd som kan vara värt att tänka på.

- Ha tålamod och tro på det du gör. (Detta fiske kan vara tidskrävande)
- Fiska i rätt vatten. (Stora gäddor finns inte överallt)
- Strunta i antalet fiskar, fokusera istället på storleken.
- Fokusering. (Håll koll på dina spön)
- Planering. (Se till att vara välförberedd innan fiskturen)
- Kartlägg dina vatten. (Ju mer du kan om ditt vatten desto större är chansen att lyckas)
- Var flexibel i ditt fiskande. (Var inte rädd att prova nya vägar då det går trögt)
- Variera ditt fiskedjup. (Sök upp det rätta fiskedjupet för dagen)
- Testa både djupt och grunt. (Finner man inte fisken djupt provar man grunt och vise versa)
- Se till att Variera dina beten och tackel. (Gäller storlek, utseende, rörelseförmåga och dofter)
- Drilla fisken försiktigt. (Lita på din utrustning och ta det lugnt så brukar det sluta väl)
- Var observant. (Registrera allt som händer och försök ta lärdom av dina fiskepass)
- Uppträd försiktigt. (Undvik att röra dig i onödan på isen, springa eller borra)
- Dokumentera. (Dokumentera dina fiskepass så lär du dig mer i förlängningen)
- Reflektera och utvärdera. (Utifrån dokumentationen kan man hitta trender och mönster)
- Rätt klädsel, matsäck och en skön stol. (Saker som gör fiskdagen extra angenäm)
- Håll ordning på din utrustning. (Se till att ha din utrustning i topptrim)
- Fiskekompisar (Viktigt att ha någon att dela sitt intresse med och bolla idéer.

2 i. Återutsättningen

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN 

En viktig del i dagens sportfiske är återutsättningen av fisken man fångar. När det gäller vinterfiske så finns det en hel del saker att tänka på innan man ger sig ut på isen. Jag skulle vilja påstå att om man hanterar gäddan på rätt sätt så är ismete troligtvis den mest skonsammaste metoden av alla. Felaktig hantering kan däremot få ödestigna konsekvenser för fisken. Vi skall här titta lite närmare på saken och gå in i detalj på hur man bör agera på bästa möjliga sätt för att ge gäddan förutsättningar att överleva.

Kylan ger både för och nackdelar
Att det är kallt i vattnet är positivt för gäddan på det sättet att den inte får för mycket mjölksyra och riskerar att dö av utmattning. Den kalla vattentemperaturen är alltså till bästa möjliga fördel för gäddan. Däremot lufttemperaturen skall man se upp med. Att fiska i minusgrader är inte att rekommendera för den oerfarne om man vill gäddan skall överleva och slippa köldskador. Det behövs inte många minusgrader för att gäddan skall ta skada och blåser det dessutom ökar köldeffekten rejält.
Jag brukar undvika att fiska ensam vid minusgrader och har därför satt upp en maxgräns på ca -5 grader.

Faktum är att jag sällan fiskar ensam vid minusgrader just därför att jag inte vill riskera att skada gäddorna. Visst väljer man att kroka av dem i hålet och eventuellt göra en snabb vägning så går det bra men däremot om man skulle vilja fota gäddan blir det klurigare och jag vill inte hamna i den situationen att jag står i valet mellan att fota eller inte fota för att äventyra gäddans liv.
Skulle jag nu göra det så skippar jag fotograferingen. Men allra bäst för fisken och för en själv är att stanna hemma dessa kyliga dagar. Fiskar man flera går det däremot bra även i minusgrader förutsatt att man är samspelta och hjälps åt på rätt sätt. Jag återkommer längre fram i texten under rubriken ”Återutsättning vid minusgrader” med mer detaljerad information i ämnet.

Utrustning för återutsättning av gädda
Varje fiskare som har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst måste också ha rätt grejor för ändamålet. Om man dessutom tänker dokumentera sin fångst (väga, mäta, fota) så tillkommer än fler saker i arsenalen. En förutsättning är att man innan fångstögonblicket vet hur alla prylar fungerar så att inte en krånglande kamera, våg eller annat kan äventyra livet för gäddan.
Dessa prylar kan vara bra att ha med sig vid återutsättning av vintergäddor.

Vid hanteringen av gäddan
- Kroklossare eller långskaftad tång
- Avbitare
- Munöppnare
- Kåsa eller något annat att hälla vatten över gäddan.
- Lipgrip (om du inte fixar gälgreppet) OBS! Roterande modell på lipgrippen.

Vid dokumenteringen av gäddan
- Karp/gäddmatta (gäddor som inte dokumenteras krokas lämpligtvis av i hålet).
- Kamera
- Vågsäck
- Våg och måttband

Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt?
Efter hugget gäller det att vara framme vid hålet så snabbt som möjligt så gäddan inte hinner svälja betet. Ett tidigt mothugg är således mycket viktigt. Nästan alltid sitter då krokarna ytligt, ofta långt framme i käften och är då lätta att få bort. Om jag jämför mina isgäddor mot de jag tagit på spinn och trolling så har krokskadorna varit klart minst på just isgäddorna.

Nästa steg blir landning av gäddan och här gäller det att hantera sin lipgrip på ett bra sätt och se till att använda en modell som är roterande. De icke roterade kan göra enorma skador på en större gädda om den börjar kränga. Det allra skonsammaste sättet som dock medför vissa risker för fiskaren är att använda gälgreppet vilket jag för övrigt alltid själv använder mig utav. En annan sak att tänka på är att borra rejäla hål så att man slipper ta till våld för att få gäddan genom hålet. En borr på minst 200 mm är att rekommendera.

Tredje steget är hanteringen av gäddan, snabbt lossa krokarna innan man släpper tillbaka gäddan. Skall man dokumentera fångsten gäller det att ha grejorna i ordning och agera snabbt. Man skall veta vad som skall göras oavsett om man är ensam eller flera. Inga frågetecken får finnas. Är man flera så gäller det att samarbeta och gör man det på rätt sätt är oddsen väldigt goda att gäddan skall överleva.
Sista steget blir själva återutsättningen och här finns det faktiskt också lite att tänka på. För det första skall man se till att ha hålet så rent som möjligt så inte gäddan riskerar att få i sig en massa issörja i käften. Det behöver inte vara många minusgrader för att hålet skall frysa igen. Därför måste man med jämna mellanrum ta bort isskorpan. Ibland bildas då en vass kant på sidorna av hålet och denna bör man hålla koll på så att man inte riskerar att ge gäddan skärsår.

HANTERINGS-GUDIE VID ISMETE
För att göra det ännu mer detaljerat kommer det här en liten guide på hur jag agerar då jag ismetar. Den tar upp både ensamfiske samt fiske tillsammans med andra.

ENSAMFISKE


1. Placering av spöna samt basläger
Placeringen av spöna är viktig liksom vart du väljer att ha ditt basläger. Viktigt är att man har kontroll över området samt hinner till hålet vid napp. Efter en fällning så gäller det att så snabbt som möjligt ta sig till hålet. Med sig skall man också ha med sig en del prylar och här kommer ofta problemet. En variant är att strunta i detta och istället ta med sig gäddan (om den skall dokumenteras) till baslägret. Men detta är inget jag rekommenderar om nu inte hålet ligger väldigt nära baslägret. Det bästa är att fixa allt vid samma hål som den kom upp ur.

2. Utrustning vid återutsättning samt pulkprincipen
Jag använder mig av en ryggsäck där jag har alla de prylar man behöver för att kroka loss och dokumentera gäddan. Denna s.k. utryckningväska är en viktig detalj i varje ismetares arsenal. Här ser jag också till att ha annat smått och gott (sax, plåster, ficklampa, eltejp, extra kroktackel m.m.) som kan tänkas behövas. Även gäddmattan skall tas med ifall det skulle vara en storgädda. Sedan är det också fördel att ta med sig ny betesfisk samt en isskopa.

Eftersom det är en hel del prylar har jag senaste året börjat använda mig av min pulka. Jag packar ur alla de grejor jag inte behöver vid baslägret och sedan har jag kvar resten i pulkan. Vid napp är det då bara att ta pulkan och bege sig mot hålet. Enkelt och då riskerar man inte att glömma någon pryl heller. Viktiga saker som jag ser till att ha med mig i pulkan är följande:

Utryckningsväskan
Betesfisk (mindre 5 liters hink)
Isskopa
Pimpelskryllan (fyller sin funktion vid fotografering)
Gäddmatta
Kåsa (att ösa vatten över fisken)


3. Landning och dokumenteringen
Innan man sätter in mothugget ser man till att ha pulkan nära hålet så man snabbt kan nå de grejor man behöver. En sak värd att tänka på är att både pulkan och en själv kan skrämma gäddan om man kommer springandes mot hålet, effekten blir ännu tydligare vid fiske på tunn is och grunt vatten. Därför ska man vara försiktig när man närmar sig hålet. Jag brukar se till att ha kroklossaren i handen så man snabbt kan kroka av den i hålet. Är det en större gädda som man vill dokumentera gäller det att ha mattan redo vid hålet.

När jag har landat gäddan med hjälp av gälgreppet så lägger jag den först på mattan, tar sedan bort krokarna från käften. Bäst kontroll får du om man sitter på knäna och fixerar gäddan med hjälp av benen. Samtidigt har man bägge händerna lediga till att ta bort krokarna. Efter detta låter jag gäddan ligga på mattan medan jag snabbt tar fram våg, måttband samt vågpåse. Först brukar jag mäta den och sedan väga. Efter detta öser jag några skopor vatten över gäddan innan jag tar några bilder på gäddan.

För det mesta tar jag bara kort när den ligger ner på mattan men har sedan förra året börjat fota med självutlösare. Där har jag förberett mig innan och hittat en lösning som fungerar riktigt bra. Jag placerar min pimpelskrylla en meter framför mattan och sätter min kamera sedan på skryllan. Därefter ställer mig på knäna på mattan med gäddan i famnen och tittar mot kameran. Denna process tar inte lång stund om man har övat lite innan vill säga.

4. Återutsättningen
Efter dessa bilder ja då är det bara att släppa tillbaka gäddan. Som jag skrivit tidigare bör man se till att det inte är fullt med issörja i hålet eller vassa kanter runt hålet. I princip alltid så simmar gäddorna tillbaka direkt och sällan är de gånger man behöver känna oro för att gäddan inte skall klara sig.

FISKE TILLSAMMANS MED ANDRA

1. Samarbete viktigt – Inga frågetecken skall finnas
Här gäller det att samarbeta och att alla vet vad som skall göras. En god regel är att på förhand göra upp rutinerna, speciellt om man har med sig någon oerfaren fiskare. Viktigt är också att man kan hantera kamera, våg eller annat i utrustningen. Modernt sportfiske bygger mycket på just samarbete fiskare emellan och extra viktigt blir detta när man har för avsikt att släppa tillbaka sin fångst. Slarvar man med detta eller inte bryr sig då är man i mina ögon ingen riktig sportfiskare.
Utan se hellre till att vara förberedd på bästa möjliga sätt och visa gäddan den respekt den förtjänar. Det tjänar både gäddorna och fiskarna på i längden. Att se en storgädda oskadd och pigg simma tillbaka ner i djupet ger i alla fall mig en härlig känsla. Då vet man att gäddan lever vidare, växer förhoppningsvis ännu mera och kan producera mer gäddungar till världen. Sen så finns ju alltid chansen att någon lycklig själ hinner fånga den i framtiden.

2. Landning
Är det en mindre gädda brukar fångstmannen kroka loss den själv redan i hålet. Om det däremot är en större fisk som man vill dokumentera så ser fångstmannen till att hålla gäddan kvar i hålet med kompisen gör i ordning de prylar som behövs d.v.s. våg, kamera, måttband, gäddpåse samt matta.

3. Dokumentering och återutsättning
Tillsammans ser man till att väga, mäta och fota gäddan så snabbt som möjligt. Är man samspelta tar denna process inte många minuter och oddsen att gäddan skall klara sig är väldigt goda. Rent generellt så tycker jag alltid det är bättre att fiska tillsammans med någon annan istället för att fiska ensam. Vid ensamfiske ställs det högre krav på fiskaren samtidigt som det tar längre tid att avklara alla moment. Men även här så går det förbluffat snabbt när man är van.

Återutsättning vid minusgrader
Som jag sagt tidigare så undviker jag helst att fiska ensam vid minusgrader. Men jag har faktiskt tänkt på detta utifall att… Är det bara några minusgrader i luften tar det inte lång tid innan gäddan tar skada så problemet blir att försöka exponera gäddan i luften så lite tid som möjligt. Är man flera ser jag inte detta som något större problem förutsatt att man är samspelta och bägge vet hur man skall agera.

Då ser den ena helt enkelt till att hålla gäddan i hålet medan den andra fixar resten. Sedan tar man upp gäddan snabbt ur hålet, kompisen tar en bild och sedan ner i hålet igen. Därefter gör kompisen i ordning våg samt vågsäck. Därefter upp med gäddan, snabbt in i säcken för vägning och sedan direkt ner i hålet och den kan simma iväg. Rätt handlat tar dessa två moment inte många sekunder men som jag sagt tidigare så gäller det att bägge vet vad som skall göras samt att man tar kylan på allvar. Det hela handlar ju även till stor del av kunskap, kanske inte alla fiskare som vet hur lätt en fisk tar skada av minusgrader och hur pass känsliga dess ögon är.

Skulle jag av någon anledning fiska ensam då det är flera minusgrader i luften så gäller ju precis samma här att undvika gäddan att vistas i luften någon längre tid. Därför måste man på något sätt se till att hålla gäddan i vattnet medan man fixar i ordning våg och kamera. Att lägga den på en matta funkar inte i sträng kyla då den på bara några sekunder tar skada.

Givetvis krokar man av den i hålet, sedan skulle jag ta den i en lipgrip eller sätta den i en vågsäck och sedan låsa fast dessa runt spöet som man lägger tvärs över hålet. Då har man den säkrad och kan göra i ordning våg och vågpåse Sedan skulle jag väga den snabbt, sedan ner i hålet, sen fixa matta och kamera för att sedan ta upp gäddan och lägga den på mattan och knäppa ett enda foto då den ligger ner. Därefter återstår bara återutsättningen. Något att tänka på vid fiske i minusgrader är att det snabbt fryser is i hålet. Se därför till att hålla hålen rena från is, issörja och ta bort dessa vassa kanter som lätt skapas. En isskopa och kniv brukar fungera bra för ändamålen.

Vägning av gäddor
Slutligen några ord om själva vägningsprocessen. Det har forskats en del på detta område hur stora fiskar tar skada av att vägas hängande. För några år sedan så var det i princip tabu att väga en gädda hängande vertikalt. Anledningen var just att forskning sade att framförallt tunga och romstinna fiskar lätt skadade ligamenten och romsäckar. Sedan tillkommer ju ofta problem om gäddan börjar sprattla och kränga på sig, då tror jag att skador lätt kan uppstå. Modern forskning visar att det oftast går bra att väga mindre fiskar vertikalt men att de riktigt stora kan ta skada.
Image may be NSFW.
Clik here to view.
vägning
 
Detta är som sagt inte att rekommendera och det är dessutom jag som är den skyldige. Vågsäcken glömd hemma men som tur är har det bara hänt denna gång. Vägningen gick dock bra och gäddan höll sig lugn och simmade piggt och oskadd ner i hålet.

Vad säger då detta? Jo att det alltid är bättre att väga en gädda liggande en hängande. Därför försöker jag se till att alltid ha vågsäck med mig då jag fiskar större rovfisk som gädda. Gäddor under 6 kilo anser jag dock inte som någon större risk att ta skada av att vägas vertikalt. Men ju tyngre fisken blir desto större blir påfrestningen. Håller sig gäddan bara lugn så är det ingen större fara men om den börjar sprattla kan skador lätt uppstå. De som hållit i en storgädda som börjar röra på sig vet vilka krafter det rör sig om.

Lite tankar om hur fiskeåret 2017 kan se ut

I vanlig ordning ägnar jag denna mörka och kalla tid till att bygga upp fiskesuget. Detta gör jag bl.a. genom att planera, reflektera och söka nya mål och utmaningar som jag skall ge mig i kast med under året. Ofta kan jag redan denna tid ha en känsla om hur det kommer bli på ett ungefär.

Förra året bestod av ett upplägg med 6 näst intill fiskefria månader (jan, feb), (juli, aug), (nov, dec) och resterande månader då jag försökte fiska regelbundet. Det upplägget känns så här i efterhand som näst intill perfekt, frågan är då om jag skall kopiera det i år? Nej det tror jag inte, men flera likheter lär man finna. När det gäller sommarfisket hoppas jag det skall bli lite mer. Det troliga är dock att min fiskesäsong kommer igång i mars, före detta kan det på sin höjd bli nått enstaka pass om jag nu inte överraskar mig själv så att säga. Vårvintern är annars en tid jag inte vill missa. Dels för att jag har lyckas bra då men mest för att jag trivs så bra ute denna tid på året.

Samma sak är det med försommaren som jag rankar som den bästa årstiden av dom alla. Fiskemässigt brukar det också kunna gå bra om man tajmar det hela rätt. Högsommaren kan det nästan bli lite för varmt och då brukar det alltid finnas annat man vill hinna med. Men visst några fiskepass vill jag absolut hinna med. Lite mer gös och abborrfiske kanske? Hösten är en intressant period då fisket känns lite hetare och enklare än normalt. Tyvärr har jag de flesta höstarna fiskat väldigt sparsamt men förra året blev det en hel del vilket jag nu i efterhand känner mig nöjd över. För mig gäller det att på nått sätt hitta en balans i det hela och då försöker jag fiska klokt genom att fiska rätt tid, då fiskesuget är som störst samt att sprida ut fiskepassen och inte bränna allt för långa dagar ute. Planeringen är också viktig och den har redan nu tagit sin början. Ytterligare en del i det hela är förstås hur mycket tid man har över till fisket. Idag vet jag inte hur det ser ut med jobb för mig och någon planerad semester ser jag inte ut att ha i år, så detta är en faktor som kan ställa till det en del.

Fokuseringen för mig ligger allt som oftast på stora fiskar vilket den även i år kommer att göra. Vissa fiskepass kommer fokuset ligga mer på test av utrustning, metoder, beten för att lära sig mera och kunna få fram intressant statistik. Även rekning av nya vatten kommer prioriteras. Precis som i fjol denna tid har jag många tankar i huvudet som ligger och snurrar. Samma sak när det gäller fiskevatten. Där hoppas jag kunna testa flertalet nya men samtidigt vill man ju även hinna med att besöka sina gamla och mer beprövade fiskevatten. Än är inte någon exakt planering gjord men jag hoppas kunna tänka ut en del under de kommande månaderna. Jag har även satt upp totalt 15 mål som jag vill uppnå. Några känns relativt enkla medan andra blir betydligt svårare att uppnå. Men inom fisket kan allt hända så man vet aldrig. Skulle jag fixa ungefär hälften av målen så är jag nog mer än nöjd. Några av målen har legat alltför länge och malt i bakhuvudet så hoppas att något av dessa fixar sig. Tänker på den där regg abborren, vertikal gösen över 5 kg och likaså spinnfångad gädda över 10 kg.

Gissar att jag i tid kommer fiska ungefär lika mycket som jag gjorde förra året, förmodligen mindre gädda och lite mer efter andra arter. Men som vanligt håller jag flera dörrar på glänt och låser inte upp mig på saker så långt i förväg. Fisket skall vara roligt, avkopplande och samtidigt utmanande, då trivs jag som bäst. Inte heller att förglömma fiskekompisarnas betydelse liksom naturupplevelser samt ett behagligt väder. Skall inte heller försöka vara så himla resultatinriktad utan hellre försöka söka nya vägar och utmaningar som man kan dra lärdom av framöver.

Kanske, kanske tar jag mig ut på något fiskepass i vinter, annars så lär jag tina upp när solen börjar varma någon gång i mars. I brist på fiskerapporter kommer jag försöka hålla igång mina bloggar med lite annat smått och gått. Just nu är det främst ismete serien om gädda som gäller.

Välkommen till ett nytt år med Fiskelycka i Norr - Mats



3 a. Olika beten för gäddan

3 BETEN

Gäddan är en rovfisk och jägare av rang som stundtals äter tillsynes allt som kommer i dess väg. Vissa tror därför att gäddor är så pass lättlurade att de hugger på precis allt man serverar den. Vi sportfiskare som uppskattar att fiska efter den vet bättre än så. Visst det finns dagar då dess glupskhet är så påtaglig att man nästan häpnar men nästa dag så kan det vara precis tvärtom då den ignorerar precis allt som serveras.

Gäddornas val av mat varierar rejält allt beroende på vad som finns att tillgå. I vissa vatten kan tillgången på föda vara rätt begränsad samt att konkurrensen om maten är stor. Här blir ju gäddorna av förklarliga skäl inte stora men man kan lita på att de är desto glupskare än vad som är vanligt. Kontrasten blir ett vatten men mycket mat och lite konkurrens. Här behöver inte gäddan ödsla energi på att jaga speciellt mycket och kan selektivt välja ut de matbitar som passar den bäst. Dessa gäddor är givetvis allt som ofta extra svåra att överlista. Vad jag vill säga med dessa exempel är att inget vatten är det andra lik och därför kanske ett bete passar klockrent i ett vatten medans det i ett annat inte alls fungerar. Att hitta de beten som fungerar bäst i varje enskilt vatten blir således en viktig fråga man bör försöka finna svar på.

Vi skall här titta på hur man kan fiska med dött respektive levande bete, om ett större bete automatiskt är bättre än ett mindre samt att vi tittar på hur olika fiskarter passar gäddorna i smaken och hur man kan öka ett bete attraktionskraft än mera.

Levande bete
En levande betesfisk är många gånger ett effektivare betesval än en död betesfisk. Ett levande bete rör på sig vilket gör att de syns på längre håll och ju större betet är desto lättare är det för gäddan att upptäcka det. Är gäddorna aktiva och på hugget vilket de brukar vara då ljusförhållandena under isen är bra så är ett levande bete oftast att föredra framför ett dött. Fiskar man pelagiskt på större djup är också en levande betesfisk det bästa valet. Ibland krävs det extra mycket liv och rörelse för att locka gäddan till hugg och då kan ett livligt bete vara det rätta. Andra dagar fungerar ett bete som rör sig mera sävligt. Vad det gäller betesfiskarnas rörelse och livlighet så kan man styra detta en del. Dels genom att välja vilken fiskart man skall använda som bete och även genom att reglera sänkets vikt och plats på tacklet.

Dött bete
Att gäddan är en asätare och inte tackar nej till en död fisk är vida känt bland gäddfiskarna. Hur effektivt är då ett dött bete och när kommer de bäst till sin rätt? Man kan säga att ett dött agn har sina största fördelar då det är kallt i vattnet som under tidig vår, sen höst och vinter. Dagar då gäddan är trög och svårflörtad är tillfällen då ett dött bete kan utklassa ett levande. Under isfiskesäsongen brukar dessa perioder vara under vintermånaderna då mörker och snö effektivt dämpar jaktlusten. Men även under andra delar av säsongen kan det finnas dagar då gäddorna är lata och bekväma och inte spiller energi på att jaga ett livligt bete, att då servera en död betesfisk kan vara ett lyckodrag. Om ett levande bete bäst kommer till sin rätt på djupare vatten så gäller det motsatta för ett dött, alltså fiska dött agn på grunt vatten. Men skulle man misstänka att en storgädda står och trycker på djupt vatten vid någon het ståndplats behöver det absolut inte vara fel att servera den en död fisk. Något som kan vara värt att tänka på för den som jagar de största gäddorna i ett vatten är att ett dött agn har en förmåga att locka de större individerna till hugg.

Att tänka på! För att inte riskera att sina döda beten ställer sig med buken uppåt samt att få dem att sjunka bättre kan man punktera simblåsan. Speciellt lite större betesfiskar har den tendensen. Detta gör man enklast genom att ta ett vasst föremål, typ en liten kniv som man sticker in mellan fiskens ryggfena och sidolinje.

Har storleken någon betydelse?
Gäddans bytesfiskar varierar allt från småglin till stora fiskar på flera kilon. Generellt kan man säga att ju större beten man fiskar med ju högre blir medelvikten på de gäddor man fångar. Ett stort bete ger även mer reklam och syns bättre vilket lockar till sig gäddor inom ett större område. Ett problem då man fiskar med riktigt stora beten är att gäddorna blir svårare att kroka samt att hitta bra tackel och nappindikatorer som fungerar. Ett annat problem för fiskaren är att få tag i större betesfiskar, speciellt levande. Därför får man många gånger nöja sig med mindre agnfiskar, framförallt då man fiskar med mört. Dessa fungerar också bra och dagar då gäddorna är på hugget verkar det som att betets storlek inte spelar någon större roll. Men får jag välja så skulle jag fiska med betesfiskar mellan 150-250 gram i de flesta fall, men på vissa platser skulle jag inte ha något emot att köra med ännu större. Sedan finns det även riktigt tröga dagar då ett litet bete kan vara det som fungerar bäst. Därför är det bra att vara utrustad med betesfiskar i olika storlekar. Fiskar man efter de större individerna så kan ibland smågäddor bli ett gissel om de är många i antal. Ett större bete sållar då bort de allra minsta gäddorna. Ta reda på vilka fiskar det finns i dina vatten och försök att lista ut vad gäddorna föredrar att äta för tillfället. Ibland kan det löna sig att fiska med en för vattnet främmande art, speciellt vatten som är hårt fiskade. Själv brukar jag ofta vilja fiska med några olika arter i olika storlekar, både levande och något dött agn. På detta sätt får man reda vad som fungerar bäst för dagen samt att man ger gäddorna valmöjligheter. Detta är speciellt viktigt då man fiskar i okända vatten.

I vissa vatten har jag med framgång lyckas med dubbla mörtar ca 100 g (levande). Här vill jag att betena skall röra på sig och bäst har jag lyckas att fiska någonstans mitt emellan botten och iskanten på lite djupare vatten. Största gäddan än så länge på detta tackel vägde 10,18 kg och mätte 114,5 cm. 

Med tiden har jag mer och mer börjat märka att själva betesfisken inte är det viktigaste utan mer hur betet presenteras, alltså valet av plats, vattendjup och hur mycket rörelsefrihet betet har. När det gäller storleken på betesfisken hade jag nog en övertro i början att man skulle fiska mest med stora och levande beten vilket rent logiskt borde vara det bästa. Men här har jag märkt vid ett flertal tillfällen att riktigt stora gäddor vissa gånger tycks föredra ett mindre bete framför ett större. Än tydligare tycks detta bli i slutfasen av isfiskesäsongen. De flesta av mina största gäddor har faktiskt tagits på betesfiskar runt 1-2 hg. Under princip varje fiskepass brukar jag fiska med ett fåtal stora beten (3-5 hg) och ibland nån riktigt stor betesfisk (6-10 hg) men huggen på dessa fiskar har varit färre och än har ingen riktigt stor gädda överlistats på dessa stora betesfiskar. Min slutsats är att man har störst framgång med betesfiskar runt 1-3 hg men att det vid vissa tillfällen kan vara läge att servera nått större, kanske en id, braxen, lake eller gäddsnipa.

Olika fiskarter som attraherar gäddan

Mört
Gäddor äter som bekant alla möjliga fiskarter. Det vanligaste betet är utan tvekan mört men är det alltid det bästa? Mörten är vanlig och finns i de flesta gäddvattnen samt att de är lätta att få tag i. De syns också bra i vattnet vilket kan vara en fördel. I många vatten är mörten också gäddans basföda och där fungerar den givetvis som bäst. För mig är mörten det viktigast gäddbetet och det jag använder mig mest av. Men det finns faktiskt gäddvatten där mörtbeståndet är svagt eller till och med saknas, där fungerar ibland något annat bete bättre. Mörten är en relativt känslig fisk som inte rör sig speciellt livligt, så de dagar gäddorna är riktigt på hugget kan faktiskt exempelvis en abborre som är betydligt piggare vara den rätta medicinen.

Abborre
I vissa mindre vatten som skogssjöar och liknande är ofta abborrbeståndet riktigt stort. Detta betyder att de blir gäddans basföda fastän det skulle finnas andra arter i sjön. Abborren är en livlig, pigg och tålig betesfisk som stångas och lever om. Ibland kan detta trigga gäddorna och andra gånger skrämma dom. Min erfarenhet vad det gäller abborren som bete är att de i vissa vatten fungerar riktigt bra medan de i andra vatten inte ger speciellt mycket hugg. Jag tror dock att många avfärdar abborren alltför lätt som gäddbete och tittar man på storfisklistor så ser man att förvånansvärt många riktigt stora gäddor har frestats att hugga på småabborrar. Så var inte rädd för att sätta en abborre på kroken.

Ett kvitto på att abborre fungerar som bete fick jag senast förra året (mars 2016). En trög fiskedag som endast gav en enda gädda och det var inte vilken fisk som helst. Drygt 10 kg och 110 cm. Noterbart var att de flesta spöna var riggade med mörtar som bete.

Gädda
Gäddan är också en kannibal som inte drar sig för att käka upp sina syskon om tillfället bjuds. Det är slående hur många gäddor man fått som har haft bitmärken från andra gäddor. Man kan tro att det är mest smågäddor som blir attackerade men så är inte fallet, jag har genom åren sett flertalet gäddor runt 4-5 kg med färska bitmärken. Ja även en 7 kilos som hade fått ett hugg tvärs över ryggen. Min uppfattning när det gäller gäddor som blivit angripna av andra är att det i vissa vatten är betydligt vanligare än i andra. Just i sådana vatten känns det läge att testa en liten gädda som bete. Själv har jag fiskat en del med gädda som bete men det har inte gett någon succé alls att tala om. Kanske har jag fiskat i fel typ av vatten?

Gös
Hur fungerar gösen som bete? Förbluffande lite har man hört kring detta. Mindre gösar håller ofta till nära botten och de är som bekant rätt långsamma fiskar. Dessa faktorer gör att gösen känns som ett intressant alternativ, framför allt kanske i sjöar där bestånden av mindre gösar är stora. Jag har bara fiskat med gös som deadbait vid ett par tillfällen och det gav ingenting. Det känns dock som att jag har fiskat alldeles för lite för att göra någon slags bedömning hur bra det fungerar. Kanske någon annan som har erfarenheter kring detta?

Lake
Laken är en bottenlevande och lite sävligare fisk som känns som ett perfekt byte för en gädda. Det kan vara svårt att få tag i mindre lakar men har man tillgång att använda dessa som beten tveka inte, det lär fungera bra. De gånger jag testat med lake vilket är få har det oftast gett hugg, känns som ett riktigt hett bete om man skulle få tillgång till det vill säga. Laken är ju rödlistad och bestånden har gått ned rejält på många håll så därför känns det inte rätt för mig att fiska lake bara i syfte för att döda och sedan använda till bete. Skulle man dock hitta en liten avskild sjö/tjärn med ett större bestånd av små lake blir det en annan sak.

Id, braxen
Större karpfiskar som id, braxen, sarv, ruda med flera är många gånger riktigt effektiva beten, speciellt när det gäller större gäddor. Speciellt i grunda näringsrika vatten kan dessa beten vara riktigt heta om man är ute efter storgäddan. Jag har fiskat en hel del med id som bete och det fungerar riktigt bra både som dött och levande. Den rör sig lite mer än mörten också. Vill man ha en ännu livligare betesfisk så kan jag rekommendera stäm. Jag fick flertalet stäm för några år sedan när jag pimplade så jag testade dessa som bete och de var väldigt aktiva, ungefär som abborre. Braxen är kanske mest intressant som betesfisk men här gäller det att få tag i fiskar i lämpliga storlekar. De gånger jag fiskat med småbraxnar i 2-5 hg har de mer eller mindre alltid levererat. Braxen är också en relativt fet fisk (4 g fett av 100 g) vilket kan vara en av förklaringarna varför braxen vatten ofta producerar stora och grovvuxna gäddor.

Laxfiskar
Laxfiskar som regnbåge, harr och sik är andra spännande och effektiva beten som gäddan gillar. Vid ett fiskepass för flera år sedan hade jag ute fem spön agnade med mört samt ett med en harr. En av dagens tre gäddor och den klart största, en fisk på dryga 8 kilo valde just att hugga på harren. Visst det kanske var en slump men likväl kan den ha attraheras av dess okända och starka doft vilket till slut gjorde att den högg. Det skall sägas att det inte finns harr naturligt i detta vatten. Laxfiskar har oftast rätt stark doft och i de flesta fall även en fet och näringsrik kost. Min erfarenhet när det gäller laxfiskar som bete är att de fungerar riktigt bra och det även i vatten där de inte normalt finns. Vatten där laxfiskar förekommer naturligt är det ju ett känt faktum att gäddorna många gånger föredrar dessa fiskar som föda framför andra arter. Sill eller strömming är ett bete som ofta levererar. Dess fetthalt är 9,3 g fett av 100 g vilket är högt. Av laxfiskarna är endast regnbåge 9,6 g samt lax 12,0 g högre. Noterbart är att siken värde endast ligger på 0,6 g fett.

Här en 8 kilos som blev enda fisken för dagen. Ett av mina spön var riggat med en död harr och de var just det betet gäddan valde.

Nors, siklöja
Nors och siklöja är andra spännande beten som gäddan kan gilla. I vatten där de förekommer i större mängder kan de tidvis utgöra basfödan för gäddan vilket leder till att även de riktigt stora gäddorna föredrar att jaga dessa småglin till fisk istället för att leta andra större byten. Sill och makrill är ytterligare två arter som gäddan gillar, dessa arter har en stark doft och är fet i köttet och fiskas oftast som dött agn.

3 b. Mäskning, doftmedel m.m.

3. BETEN 

Mäskning
Att mäska på sina fiskeplatser kan många gånger vara en bra strategi som ibland kan vara skillnaden mellan fiasko och succé. Många seriösa gäddfiskare gör detta redan i förväg innan själva fiskepasset. Då är chansen betydligt större att det finns någon gädda i närheten för gäddan är inte dum, hittar den mat på en plats då återkommer den gärna dit igen.

Men det går även att mäska då du kommer till en fiskeplats. Samtidigt som du sätter ut dit spö så kastar du ner några fiskbitar i hålet. Jag brukar använda mig av ca 3-5 fiskbitar som jag i förväg har preparerat med lite doftmedel. Jag mäskar dock inte i alla mina hål utan brukar välja ut ett par stycken där jag sedan fiskar jag mina beten närmare botten. Vissa dagar märker man inga skillnader mellan de mäskade hålen, dock finns det tillfällen då de mäskade hålen ger betydligt bättre utdelning och oftast är det dagar då gäddorna är trögare och försiktigare än normalt.

En tredje form av mäskningsstrategi är att mäska till sig betesfisken i det område man fiskar i. Vitfisk som mört, id, braxen med flera dras snabbt till ett uppmäskat hål vilket även får rovfiskarna att söka sig dit. Vitfiskar gillar det mesta vad gäller bröd, havregryner och liknande produkter. Sedan kan man ju alltid köpa olika typer av mäskblandningar i fiskeredskapsaffärer.

Tips! Om det finns gott om småfisk i området man fiskar i så kan man lätt pimpla upp färsk fisk. Använd sedan dessa som mäsk genom att stampa sönder fiskarna och eventuellt tillsätta lite doftmedel innan man slänger ner dom i ett hål.

Doftmedel
Gäddan har ett välutvecklat luktsinne vilket man som fiskare kan utnyttja genom att tillsätta doftmedel på sina betesfiskar. När vattnet är kallt vilket det ju är under hela isfiskesäsongen fungerar detta som bäst. Oftast använder man doftmedel till dött agn där det kommer bäst till sin rätt men det kan även vara värt att testas på ett levande bete. Fiskar du med ett dött bete under dåliga ljusförhållanden som mitt under vintern är det till extra stor hjälp med lite mera lukt från betena, det lockar till sig gäddan från längre håll samt triggar den lättare till hugg.

Utbudet av olika doftmedel är idag stort så det gäller att testa sig fram för att tillslut hitta sina favoriter. De finns i sprayflaskor, burkar samt även i gelé. En del fiskare brukar även spruta in vätskan i fisken vilket gör att effekten blir bättre och framförallt sitter i längre än om man bara skulle gnida in betet utvändigt.

Image may be NSFW.
Clik here to view.
yum-spray

Yum – Spray i dofterna shad och shrimp säljs av b.l.a. Mieko fishing. Under 2011 har jag testat dessa med lyckat resultat. Eftersom jag mestadels har fiskat med hälften av betena med doftspray och hälften utan har jag försökt se om det har blivit någon skillnad i resultat.

Det jag märkt är att effekten är betydligt större då man fiskar med dött bete än levande vilket ju faktiskt är ganska logiskt. Bägge dofterna tycks attrahera gäddorna men de största fiskarna har hittills fallit för shad. 2011 års allra största ismete gädda en fisk på 120 cm tog just på en mört preparerad med Yum Shad.

Image may be NSFW.
Clik here to view.
Pike flavours

Tills denna vinter har jag köpt lite annat jag vill testa på gädda. Efter lite samråd med fiskeprofilen Luis Rasmussen har jag valt dessa flavours.

Den större burken är en så kallad neutral dipp som man blandar tillsammans med någon annan mer doftande flavours. Sedan är det bara att ta någon av de mindre burkarna (i detta fall Big crab eller Salamon & shrimp) och hälla i den större så har man en färdig produkt för fisket.
Dessa produkter finns att beställa på Skandinaviens sportfiskecenter. Jag pratade med Rickard som jobbar där och han berättade att han hoppas i framtiden att kunna ta in mer specifika flavours för rovfiskar och då gädda i första hand. Tar vi ett land som England finns det redan flera intressanta produkter just anpassade för gädda. Burkarna som jag nu köpt är i första hand anpassade till karpfiskar men lär förmodligen även falla vår vän gäddan i smaken. Blir intressant att testa dessa i vinter.

Sprutan på bilden är en vanlig enkel spruta som jag lyckas få genom kontakter inom vården. Enligt herr Rasmussen så räcker det att spruta in 1 ml per betesfisk men samtidigt så rekommenderar vissa upp till 5 ml per fisk.

Image may be NSFW.
Clik here to view.
Gulp

Här är också några intressanta produkter jag gärna skulle vilja testa i framtiden.

Ett tips! Fiskar du dött bete med doftmedel på ett begränsat område där du misstänker/vet att det går stora gäddor så ha tålamod och vänta ut gäddorna. De har ett välutvecklat luktsinne så chansen är stor att de hittar dina beten även om det kan ta tid. Sätt även ned en näve fiskbitar i något av hålen preparerat med lite doftmedel så känns förutsättningarna ännu bättre. Att göra detta före fiskepasset kan också vara värt att testa. Då kan man helt enkelt locka in fler gäddor i området. Undvik också att borra i onödan och rör dig försiktigt på isen så ökar chansen ytterligare.

Ett praktiskt exempel på hur effektivt det kan vara med doftmedel rätt dag blev jag varse om vintern 2011. Jag fiskade med dött agn på relativt grunt vatten, mycket snö på isen och mulet väder. Så med andra ord inte mycket till sikt där nere. Jag hade ute 6 spön var av 2 av dessa var försedda med doftmedel. Första gäddan fick jag visserligen på ett opreparerat bete men gädda nummer två som var en stadig bit på fina 11,2 kilo togs på ett med doftmedel. Snabbt satte jag doftmedel på övriga beten vilket resulterade i ytterligare två till fina gäddor (8,5 kg, 8,4 kg) och de ur ett och samma hål. Givetvis är det omöjligt att säga om jag skulle fått dessa gäddor om jag fiskat utan doftmedel. Min känsla är dock att doftmedlen just denna dag bidrog till åtminstone en av dessa gäddor, vem vet kanske den största…

Färga dina beten
För att ytterligare piffa upp dina beten ytterligare kan man färga sina betesfiskar. Detta kan man lätt göra med lite karamellfärg. För många kan det låta lite överkurs men ibland kan det vara de små detaljerna som är avgörande. Speciellt i vatten där det fisketrycket är väldigt hårt kan en sådan här sak generera i något extra hugg, och vem vet kanske är det din drömgädda som väljer ditt färgade bete.

3 c. Hantering och förvaring av betesfisken

3. BETEN 

Det kan många gånger kännas jobbigt att ordna levande betesfisk till sina fiskepass. Själv ser jag detta som ett nödvändigt ont om man vill lyckas fullt ut med sitt fiske. Vid enstaka fall kan jag vilja fiska med dött bete men att göra det hela tiden tror jag man förlorar många gäddor på. Det händer även att jag fiskar med både levande och dött agn samtidigt, då får man se vilket som fungerar bäst för dagen. Oftast är det dock de levande fiskarna som ger klart mest hugg även om det kan finnas dagar då de döda betena går minst lika bra.

Vill man även förvara sina betesfiskar till kommande pass krävs det än mer jobb. Men med rätt grejor och förutsättningar kan man lätt förvara betesfisk under väldigt lång tid. De som har tur att bo i närheten av någon fiskeaffär eller privatperson som säljer levande betesfisk kan lösa problemet på ett smidigt men något kostsamt sätt. Själv har jag inte den turen utan får fixa detta på egen hand. Vi skall här titta lite närmare på hur man kan fånga sina betesfiskar och sedan förvara dom på ett bra sätt.

Mörtstugor, paraplymjärden
Ett smidigt och populärt sätt att lösa betesfiskfrågan är att lägga ut en mjärde eller mörtsuga som det populärt kallas. Detta kan vara lite bökigt då man många gånger måste såga hål i isen för att både få ner mörtstugan och sedan ta upp den. Därför har jag hållit mig borta från detta men sedan några år tillbaka har det kommit en mjärde som man kan sätta ner i ett större borrhål. Detta fungerar i princip som ett paraply som man fäller upp när man kommit under isen. Dessa paraplymjärden fungerar mycket bra och är något jag kan rekommendera. Har man nu ett bra ställe med betesfisk där det mestadels är öppet vatten eller bara tunn is ja då har man det betydligt lättare.
Paraplymjärden har blivit allt mer populära, ett enkelt och smidigt sätt att skaffa sig betesfisk till isfisket.

Förvaring av levande betesfisk
Man kan dels använda sin mörtstuga som förvaringsplats eller så hemma om man har någon lämplig plats. Men då är det viktigt att det är kallt gärna bara någon plusgrad i vattnet. Då hamnar fisken i ett dvalliknande tillstånd där de knappt förbrukar något syre. Har man ett sådant ställe så kan man förvara sina fiskar under hela vintern. Jordkällor eller garaget kan vara platser som är lämpliga till detta. Fiskarna kan man sätta i en stor balja, tunna eller liknande. Fördelen med att kunna förvara betesfiskarna hemma är att man snabbt och smidigt kommer sig iväg ut på sitt fiskepass.

Många har dock inte möjlighet till detta och då får man göra på andra sätt. Själv brukar jag försöka fiska några dagar i rad när jag väl har tillgång till ett gäng fina pigga mörtar. Då gäller det att försöka hålla de vid liv. Ett sätt kan vara att ha fisken i bilen och med hjälp av kupévärmaren hålla en lagom temperatur. Ibland går det bra men några gånger har det slutat i katastrof. Problemet är att temperaturen kan falla mycket snabbt under vintern och även stiga för den delen. Har man så tur att temperaturen konstant ligger runt ett par plusgrader under de dagar man tänker fiska ja då kan man faktiskt förvara sina betesfiskar ute på bron, garaget, i ett ute förråd eller i bilen.

När man så är ute och fiskar brukar det sällan vara några större problem med att hålla fiskarna vid liv. Är det minusgrader då fryser det lätt så då gäller det att ta bort is med jämna mellanrum. På våren kan det istället bli väldigt varmt speciellt om solen ligger på och då det vara smart att slänga ner lite is eller snö i spannet. Något som underlättar då man är ute på isen är att man lätt kan byta/tillsätta nytt vatten. Numera sedan jag skaffat en större pulka förvarar jag mina betesfiskar i en större 50 liters balja med lock. I denna rymmer jag all den fisk jag behöver. Med mig på isen har jag också en mindre hink på ca 5 liter. I den hinken ser jag ständigt till att ha några pigga agnfiskar som jag tar med mig ut till hålen då det behövs.

Tips! Att ha med sig en liten akvariehåv ut på isen gör hanteringen med fisken både enklare och smidigare.

Fiskar man ofta i kallt väder med flertalet minusgrader kan det vara värt att förvara fisken i en kylbox som skyddar bättre mot kyla men också värme.

Syrepumpen
En batteridriven syrepump är också något som är bra att ha. Dessa finns att köpa i de flesta fiskeaffärer och kostar runt en hundring. Tyvärr är kvalitén överlag dålig på dessa pumpar och man får räkna med att de inte håller speciellt länge. Om det kommer in fukt i pumpen tappar den snabbt i effekt. Vanligt är också att effekten avtar med tiden. 

Förvarar du fiskarna inomhus där det finns tillgång till el är det mycket bättre att skaffa en eldriven syrepump som man kan hitta ute i akvariefiskaffärerna. Att tänka på är att ju varmare vattentempen blir så ju viktigare blir syrepumpens uppgift. Är det över 10 grader i vattnet då krävs det en bra pump samt att man har en rejäl spann till fiskarna. Är det däremot bara någon enstaka plusgrad i vattnet ja då kan man förvara samma antal mörtar i en mindre spann med knappt någon syretillförsel alls.

Det finns en rad olika märken av batteridrivna syrepumpar på marknaden. Vilka som är de bästa låter jag vara osagt. Själv har jag den senaste vintern använt vita på bilden och jag tycker den har fungerar rätt bra även om den nu tappat i effekt. Medlemmarna i vår klubb har genom åren använt sig av flera märken och vad vi har sett är att de varierar en del i kvalitén och det även av en och samma modell. 

Bättre är de eldrivna varianterna, den svarta på bilden har jag haft i flera år och den har fungerat riktigt bra. Kostar under 200 kr och finns att köpa i de flesta akvarieaffärer.

Förvaring av död betesfisk
Att förvara sina deadbaits är betydligt enklare än att hålla på handskas med levande fisk. Men det finns ändå en del att tänka på här. Man skall undvika att ha sina beten i minusgrader då de lätt fryser samt i starkt solsken då de snabbt torkar. Detta undviker du genom att sätta dina beten i en mindre kylbag eller baitbag. Här håller du dina beten skyddade mot både kyla och solljus. Ett mycket enkelt och smidigt sätt att förvara sina deadbaits.

En liten kylväska passar utmärkt till att förvara sina deadbaits.

En viktig del av förvaringen börjar faktiskt redan innan fiskepasset. Man skall i god tid se till att få sig de betesfiskar man vill ha. Därför kanske det krävs att du sommaren innan tar metspöet och ser till att få upp dessa stora mörtar, rudor, eller små braxnar eller vad det kan vara. Därefter paketerar man fiskarna i plastpåsar för att sedan frysa in dem. Vill man preparera sina beten så gör man det smidigast med en gång. Smörj in fiskarna eller spruta in önskat doftmedel och skriv sedan på påsen datum, art och typ av doftmedel. På liknande sätt kan man göra om man vill färga sina betesfiskar. De betesfiskar som inte håller måttet riktigt behöver man inte slänga utan använd dessa till att klippa/skära i bitar. Tillsätt sedan önskat doftmedel innan man slutligen fryser in dem. Dessa får sedan som uppgift att via mäskning locka fram någon storgädda.

Fiska din betesfisk själv
För mig har det alltid varit självklart att fiska upp mina egna betesfiskar och då i samma vatten eller vattensystem som jag tänkt fiska i sedan. Kanske beror detta på att jag både metat och pimplat mycket sedan unga år. Sedan kan jag tycka att det blir en liten extra utmaning och krydda innan själva ismetet att på förhand försöka fixa så bra agn som möjligt. Givetvis fodrar detta en del kunskap om var man kan hitta huggvillig betesfisk mitt i vintern. Sedan gäller det också att ha rätt teknik och utrustning för att få upp dem. Ett tips för den oerfarne pimpelfiskaren är att tala med någon som tävlingspimplar. Dessa brukar ha bra koll på vilka sjöar/platser som gäller för olika arter. Själva fisketekniken är inte komplicerad men mörten är ofta försiktig och då fungerar väldigt små rörelser med spöet.

Jag rekommenderar att inte köra med för grova grejor då man skall fiska mört. Ett lättare pimpelspö, ca 0,15 mm nylonlina, och en mindre vertikalpirk följt av en tafs på några centimeter och en mormyska i linändan brukar vara en utrustning som fungerar för ändamålet. Lämpligt agn är mask eller maggot. Försök se betesfisket som en del i ditt ismete vilket det ju egentligen är. Lyckas du bra med att dra fina betesfiskar ja då ökar ju rimligtvis också chanserna att få bra då du sedan ismetar.

3 d. Regler och lagar

3. BETEN

Under det senaste årtiondet har frågan om man överhuvudtaget skall få fiska med levande fisk som bete blivit allt mer omdebatterad. Jordbruksverket tog tag i frågan efter gissningsvis påtryckningar från andra håll och kom fram till vissa slutsatser.

Är det lagligt att fiska med levande beten och bör man göra det?
Denna fråga har sedan länge diskuterats bland både sportfiskare och andra. 2011 gick Jordbruksverket ut med en skrivelse som förbjöd fiske med levande agn. Motiveringen var i korta drag att djur i fångenskap skall behandlas väl och att då sticka en krok i ett djur betraktas som djurplågeri. 2013 bad Jordbruksverket en advokatfirma att utreda saken och de kom fram till att fiske med levande betesfisk räknas som ett brott djurskyddslagen. Så med andra ord så är fiske med levande fisk idag förbjudet.

Andra frågan är hur detta fungerar i praktiken? Som så många andra regler/lagar i vårt samhälle så följs vissa och andra inte alls. Vi behöver regler och lagar för att få en struktur i vårt samhälle så att det skall fungera. Med tiden har det mesta blivit mer och mer uppstyrt efter regelboken och allt skall antingen vara förbjudet eller tillåtet, det skall inte finns några gråzoner eller tveksamheter. Men verkligheten fungerar inte riktigt på det viset kan jag tycka. Att sticka en krok i ryggen på en fisk tycker jag inte går att jämföra med att göra detsamma med sin hund eller katt. Jag vill inte här uppmana någon att bryta mot lagen men jag dömer däremot ingen som fiskar med levande betesfisk. Jag tycker det är ett val man för göra helt själv som sportfiskare. Så länge som gäddsaxar säljs och används flitigt liksom snaror och fällor till fåglar och rovdjur känns detta problem rätt fjuttigt i mina ögon.

Att fiska med betesfisk i olika vatten, vad gäller och vad säger lagen?
Många kanske inte tänker på att fiskar man med levande betesfisk finns alltid risken att fisken lossnar från kroken och överlever. Är det då en helt främmande art är det absolut inte bra. Risken finns även att fiskarna sprider sjukdomar. Under 2015 gick även Jordbruksverket ut med nya regler som säger att man inte heller får fiska med döda betesfiskar som är fångade i ett annat vatten. Fisken måste alltså vara fångad i samma vatten eller vattensystem som du ämnar att fiska i. Orsaken är smittrisken för att sprida sjukdomar till andra vatten. Med detta sagt så ta för vana om du fiskar med levande agn att fiska upp det i samma vatten eller i vart fall vattensystem som du tänker fiska i sedan. Extra viktigt är detta i vatten där det finns fiskodlingar eller annat som utgör en större risk för sjuka fiskar. Här vilar ett stort ansvar på varje sportfiskare.

Grymt vacker storgädda!

Då var det äntligen dags för årets första fiskerapport. Ni som läste ett tidigare inlägg här på bloggen minns kanske att jag då skrev att förmodligen skulle det dröja in i mars innan jag började fiska men att jag samtidigt lämnade en liten dörr på glänt i fall vädergudarna vad med oss. Under söndag följde jag väderprognosen med stort intresse. +9 grader spåddes de bli på måndag och efterföljande dagarna skulle det ligga runt 0 grader eller någon plusgrad. Rena vårvärmen för oss uppe i Norrbotten och långt från de -12 grader som är den genomsnittliga temperaturen i Norrbotten under februari. Planen var att försöka ordna betesfisk på måndag och sedan fiska gädda tisdag och onsdag.

Direkt efter jobbet skyndade jag mig ut på isen för att pimpla mört. Tidsbrist bidrog till att jag inte hann åka till mitt säkraste ställe utan valde ett vatten som kan vara lite knivigt så här års. Efter ett par timmar och 14 borrade hål som jag mäskat upp inom några olika områden så var statusen en enda ynka mört. Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet då plötsligt 22 mörtar kom upp inom loppet av 10 talet minuter. Vad var detta, måste vara någon där uppe som vill säga mig en sak. - Här får du dina betesfiskar så du kan åka iväg och bända upp en storgädda i morgon.

Ovanligt tidigt och ovanligt pigg steg jag upp efterföljande morgon. Efter en del slit och möda hade jag fått äntligen ut mina spön strax innan nio. Nu var det bara att hoppas på det bästa. Det var lite av en vårkänsla i luften, knappt nån snö på isen och fågelkvitter, svårt att tro att vi befinner oss i mitten av februari. Första timmen blev den mest händelserika, först ett bommat hugg och sedan två gäddor. Den första var nog en av de minsta jag fått på ismete, vägde ca 2-3 hekto. Detta kändes inte som ett bra tecken, kanske hade jag valt fel plats. Nästa gädda ger dock lite hopp då den ser bra ut i formen och väger ca 4,5 kilo. Kanske finns det större än så också...

Fyra timmar senare känns det inte lika lovande. Ingenting har hänt, inte ett tillstymmelse till hugg eller aktivitet. Jag hade redan innan dagen planerat att fiska minst fem timmar och då klockan slog två började jag ta upp mina spön. Likt gårdagen hade jag mentalt gett upp hoppet då det plötsligt hördes ett svagt plingande. Hörde jag fel eller? Tittade snabbt mot de två spöna som stod kvar och visst den ena vippan var böjd och det drog i den lite försiktigt. Jag kom fram till hålet rätt snabbt men vippan hade inte löst ut och jag var tveksam att gäddan var kvar. Kände lite försiktigt i linan och visst var den där. Nu till det kritiska och ibland svåra beslutet. Skall man göra mothugg direkt eller dra lite lätt i linan och hoppas att gäddan simmar i väg på egen hand? I detta fall gjorde jag som i de flesta fall, drog i linan lite lätt och svaret blev att gäddan stack iväg med bra fart. Perfekt, bara att göra mothugg.

Jag kände väl direkt att det var en hygglig fisk men den kom ändå överraskande snabbt till hålet så nja den kanske inte behöver vara speciellt stor. Men då vaknar den till och åker i väg på flertalet kortare rusningar. Ja den är nog rätt fin ändå:) När den så småningom  visar sig i hålet tvekar jag inte en sekund och landar den med ett gälgrepp. Den här gången är det för ovanlighetens skull inte storleken jag reagerar först på utan istället själva utseendet.


Färgteckningen var makalös då den var knallgul över hela buken. Att den sedan var grovvuxen och bred över ryggen gjorde ju inte saken sämre. Faktiskt den grövsta ismete-gäddan jag fått som vägt över 10 kg.

Måtten skrevs till 10,44 kilo fördelade på endast 109 centimeter. Kort sagt en riktigt fin fisk och en minst sagt bra start på 2017.

Noterbart och lite lustigt i dubbelt avseende var att den högg på en abborre. Alla de andra spöna fiskade jag med mört som bete. Precis samma sak hände mig förra året så avfärda aldrig abborre som bete.

Ny dag, nytt vatten och nya förhoppningar. Men denna gång blev det ingen storgädda. Totalt tre fäll under de fem timmarna jag fiskade. Ingen storlek att tala om heller. Men så är det med fisket, det får inte vara för enkelt:)

Inser hur små marginaler det kan vara. Hade det inte blivit så milt hade jag inte fiskat, hade inte mörtarna kommit i sista hålet hade jag struntat i att fiska dagen efter, Hade jag inte envisas att hålla ut mina fem timmar trots fyra timmar i rad utan hugg hade den stora aldrig kommit. Just sådana här saker är en av de största tjusningarna i sportfisket och framför allt inom specimenfisket.

Jag skrev tidigare lite om hur jag tänker kring mitt fisket detta år och att jag hade satt upp en del mål. Just vad det gäller gäddfisket från isen var målet att försöka förbättra mitt mediokra februari rekord på dryga 7 kg och sedan innan säsongen är slut ta minst en över 10 kg. Nu lyckades jag alltså slå två flugor i en smäll plus att jag är ett steg närmare ett långsiktigt mål med att ta gäddor över 10 kilo varje månad. Frågan är vad som händer nu kring mina fiskeplaner, troligen blir det att ligga lågt nu en tid för att sedan framåt mars börja fiska mer frekvent. Jag har sagt det förr och säger det igen det är då när solen börjar värma som fiskesäsongen drar igång på allvar, detta var bara en liten uppvärmning.

Guide till min artikelserie om Ismete efter gädda

Denna artikelserie bestående av 32 delar skrev jag 2011 - 2012. Efter ca 5 år hösten 2016 gick jag igenom hela artikelserien på nytt för att sedan bygga på med nytt material och statistik. Under 2016 och 2017 kommer därför alla artiklar publiceras på nytt.

Kapitel 1-3 kommer publiceras under november 2016 till februari 2017. Resterande kapitel kommer publiceras under november och december 2017.

Min ambition har varit att täcka upp det mesta inom ämnet så att nybörjaren liksom den mer erfarne ismetaren kan hitta något intressant. Jag har vävt in mina egna erfarenheter med statisk samt tagit en del tips utifrån för att få det hela än mer täckande.

Jag vill passa på att tacka alla för den positiva responsen jag fått av denna artikelserie. Alltid kul att få positiv feedback men som jag skrivit tidigare så tar jag även emot förslag på att göra det hela ännu bättre eller få med saker som jag missat…

* Uppdaterade eller nya inlägg har jag markerat med RÖD text.

1. INLEDNING
Ismete – Ett fiskesätt som blir allt populärare
Vad är det som gör detta fiskesätt så effektivt?

2. ISMETE I TEORIN OCH PRAKTIKEN

a) AKTIVT ELLER STATISKT?
Fördelarna med ett aktivt fiske
Nackdelar med aktivt fiske samt det statiska fiskets fördelar
Uppträd försiktigt på isen – Det tjänar du på i längden

b) VILKA PLATSER OCH DJUP SKALL MAN FISKA PÅ?
Vilka faktorer styr gäddans val av plats?
De första isarna
Viktigt att lära känna sitt vatten väl
Borra dig från land och utåt
Bottennära eller pelagiskt?
Vintern
Våren

c) VAD GÖR DIG TILL EN BRA ISMETARE?
Tro på det du gör och ha tålamod
Prova dig fram och var flexibel i ditt sökande
Dokumentera och reflektera över ditt fiske
Ismetet i praktiken – Lås inte upp dig på ett enda fiskesätt

d) ISMETE – KNAPPAST ETT FISKE FÖR DEN LATE
Latmans fiske eller inte?
Se till att ha spöna under uppsikt
Håll ordning på dina prylar

e) VÄDRETS OCH MÅNENS PÅVERKAN.
Mitt bästa fiskeväder styrs efter rådande ljusförhållanden och årstid
Första isarna
Vintertid
Vårvintern och våren
Kan vinden påverka fiskeresultatet?
Månens påverkan/betydelse för fiskeresultatet

f) GÄDDANS HUGGTIDER
Huggperioderna varierar efter årstiden
Lär dig gäddornas aktivitetsperioder i de vatten du fiskar i
Statistik från ett av mina fiskevatten

g) HUR SER EGENTLIGEN KONDITIONEN UT PÅ ISGÄDDORNA MINA JÄMFÖRT MED ANNARS?
Goda förutsättningar för bra kondition i teorin
Statistiken talar emot teorin
Så här kan man räkna ut gäddornas kondition

h) MED FOKUS PÅ DE STORA GÄDDORNA
Vad räknas som en stor gädda?
Olika typer av storgäddsvatten.
Genvägar för att hitta ditt drömvatten.
Små gäddor undviker de stora.
Valet av platser.
Olika platser under isfiskesäsongen.
Att tänka på då man söker storgäddan.
Ett många gånger tidskrävande och tålamodskrävande fiske.
De stora gäddornas val av föda.
Försiktiga hugg.
Taktik för att lyckas.

i) ÅTERUTSÄTTNING AV GÄDDOR
Kylan ger både för och nackdelar
Utrustning för återutsättning av gäddor
Hur hanterar man då en isgädda på bästa möjliga sätt
Hanteringsguide vid ismete (Ensamfiske samt Fiske med andra)
Återutsättning vid minusgrader
Vägning av gäddor

3. BETEN

a) OLIKA BETEN FÖR GÄDDAN
Levande bete
Dött bete
Har storleken någon betydelse?
Fiskarter som attraherar gäddan

b) MÄSKNING, DOFTMEDEL M.M.
Mäskning
Doftmedel
Färga dina beten

c) HANTERING AV BETESFISKEN
Mörtstugor, paraplymjärden
Förvaring av levande betesfisk
Syrepumpen
Förvaring av död betesfisk
Fiska betesfisken själv

d) REGLER OCH LAGAR
Är det lagligt att fiska med levande bete och bör man göra det?
Att fiska med betesfisk i olika vatten. Vad gäller och vad säger lagen?

4. UTRUSTNINGEN

a) SPÖN OCH MOTHUGG
Ett alltmer växande utbud av ismetespön
Mothugget
Mjuka eller styva spön?
Att tänka på då man drillar sina fiskar
Dubbelhugg
Test av ismetespön
Förvaring och transport av spöna

b) RULLEN
Haspelrulle eller Multirulle?
Räkneverksrullar och ismete
Test av Daiwas räkneverksrulle, accudept plus 27 LC

c) LINAN
Linan en viktig del av utrustningen
Nylon eller flätad?
Linans tjocklek och linminne
Se upp för den vassa iskanten, eller?

d) KROKAR OCH SÄNKEN
Tumma inte på kvalitén
Välj krokstorlek utifrån betesfiskens storlek
Sänken

e) TACKEL
Tillverka egna eller köpa färdiga?
Olika typer av tackel och material
En eller tvåkrokstackel
Trekrokstackel
Upptrace eller inte?
Hotta upp ditt tackel
Variera dina tackel
Förslag på Material att pynta tacklen med

f) NAPPINDIKATORER  OCH SPÖSTÄLLNINGAR
Ismetevippor
Ålbjällran
Elektroniska nappalarm
Spöställningar/ spöhållare

g) PULKAN
Vilka krav kan man ställa på sin pulka?
Testat - Sport sled pulkan
Hur packar jag pulkan och vilka prylar skall finnas med.

h) ISBORREN
Motordriven eller borra för hand?
Hur tjock borr bör man använda?
Se till att ha med dig ett extra skär i fall att…
Om isborrar samt test av Mora Lazer 200 mm

i) EKOLOD
Ekolodets fördelar
Olika typer av ekolod
Mitt egna ekolod

j) GPS

k) DOKUMENTERA DINA FISKAR
Vi tittar på vågar
Hur mäter man fisken rätt?
Att fota fisken
Att filma sina fiskepass

l) AVKROKNINGMATTOR OCH VÅGSÄCKAR

m) VERKTYG TILL ISMETE

5. ÖVRIGT

a) SÄKERHETEN
Förberedande åtgärder
Faror att se upp med
Annat att tänka på

b) KLÄ DIG RÄTT
En del att tänka på
Egna erfarenheter
Se till att skydda huvud, händer och fötter

c) ISBILDNING I HÅLEN
Tips på hur man kan undvika detta

117 cm drake och en liten gris blev helgens bästa fiskar

Under helgen har jag varit ute och ismetat gädda tillsammans med Markus. Vår magkänsla var att fisket skulle vara trögt, dels för att vädret mer påminner om vinter än vår men framför allt att snötäcket växt sig flera decimeter på den tidigare i princip snöfria isen. Fullmånen är också på ingående vilket ofta tenderar i sega fisken men även chans på riktigt fina gäddor. Detta var förutsättningarna och frågan var om de skulle bli som vi anat?

Dagens första hugg kommer efter ca 3,5 timmar. När jag sätter in mothugget får jag ingen riktigt bra kontakt, jag får veva som en tok för att få tryck på fisken. Troligen simmar den i fel riktning så att säga. Det är således svårt att få nån uppfattning om storlek men när den närmar sig hålet drar den iväg på en mäktig rusning. När vi så skall landa den går den plötsligt loss och en våg av vrede sköljer sig över mig vilket resulterar i några svordomar. Är nog enda gången jag tappat en riktigt fin gädda i slutfasen av en kamp när det gäller ismete så det sved. Synd också att man inte fick se den. Nåja det kommer nya chanser förhoppningsvis...

Knappt två timmar senare får jag en ny chans och denna gång är det också en bättre fisk. Denna uppträder mer normalt och bjuder på flertalet rusningar. Jag känner dock att den där riktiga tyngden saknas men den är ändå stark. Markus landar gäddan och får snabbt en uppfattning om att den är väldigt mager. Jag hoppas dock på nått bättre då skallen lätt kvalar in på en 10 kilos. Men när den ligger på avkrokningsmattan kan vi skåda en mager och tanig fisk som saknar allt vad man önskar en gädda skall ha.

8220 gram - 117 centimeter

Sista hugget kommer då dagsljuset börjar avta och nu är det Markus tur att stå med böjt spö. En fin gädda på strax under 7 kilo blir dagens andra och sista fisk.

Nästa dag fiskade vi på en plats som brukar ge fler hugg till antalet men kanske inte lika bra medelvikt. Antalet hugg blev också fördubblade mot gårdagen men det var segt. Endast ett hugg fram till 14 tiden, sedan kom det igång bättre. Fast det var första fisken som blev den bästa.

Det var Markus som fick den och till en början trodde vi inte att den var speciellt stor. Men när den skulle upp genom hålet syntes det på knyckarna att det var lite tyngd bakom och det tog även lite tid innan den kom upp. Med min drake från igår i minnet så kändes det på nått sätt befriande att få skåda en riktigt välmatat bit. Spontant tyckte vi bägge att den var för kort för någon bättre vikt. Vi vägde den först och jag kollade snabbt med min fjädervåg som går till 10 kg. Den bottnade och då trodde jag att den kunde väga över 10 kilo. Men det gjorde den inte, såg att vågen som är helt ny inte var kalibrerad så vägde ett par hekto fel samt då avdrag från IKEA Påsen. Digitalvågen visade mer exakt så vikten skrevs till 9,78 kg med en längd av 106 cm.

9780 gram - 106 centimeter

Slutfasen av dagen bjuder på lite fler hugg. Själv bommar jag (precis som igår) några hugg medan Markus förvaltar sina bättre. Blir ett par gäddor i 4-5 klassen innan vi ger upp. Totalt blev det ungefär som vi trodde, rätt segt fiske men trots detta några fina bitar.

Het huggperiod gav fem gäddor mellan 6-9 kilo

Man kan säga att oturen har grinat mig i ansiktet den senaste tiden. När jag jobbat har vädret varit riktigt fint och när jag varit ledig har det för det mesta snöat och blåst. Förra året denna tid var det lite tvärtom så man får väl igen lite nu. Men i sanningens namn har vi inte haft något höjdarväder i Norrbotten de senaste veckorna. Tittar man söderöver så kan man inte annat än bli avundsjuk. Men det är bara att bita ihop och acceptera läget för is lär vi ha så det räcker och bli över flera veckor framåt.

Idag så tajmade jag in ledig dag med solsken, enda smolket i glädjebägaren var att de lovade rejält friska nordvästvindar fram på dagen. Steg därför upp rätt tidigt men borde med facit i hand klivit upp ännu tidigare. För fram till 11 tiden var det rätt härligt ute på isen innan vinden började irritera mer och mer. Det var inte själva vinden som var värst utan att det blåste snö i hålet.

För några år sedan kom jag på den briljanta iden att börja använda min pulka som vindskydd. Detta har hjälpt mig många gånger sedan dess.

Strax efter 9 tiden började jag sätta ut mina spön och bara några sekunder efter jag fått ut det första hugger det. Dagens minsta gädda blir detta, en skaplig fisk på dryga 6 kilo. En lovande start efter några tröga fisken.

Efter denna hastiga start händer inte mycket fram till strax efter tio. Därefter blir det desto mer action för under loppet av knappa timmen kommer dagens fyra sista gäddor upp. De första två gäddorna är som stöpta i samma form, de väger 7,3 kg respektive 7,1 kilo.

 Här den ena av dessa två gäddor, tror det var den som vägde 7,3 kg.

Nästa gädda blir dagens största. Tråkigt nog så krokas den långt ner i munnen så jag väljer att klippa av tafsen och låta kroken sitta kvar, förhoppningsvis klarar den sig. Väldigt skumt hugg som jag missade. Några minuter innan tycker jag se vippan uppträda lite skumt men tänkte att det är nog bara iden som bökar på (använde en 7 hg id på som bete). När jag lite senare kollar till spöet så spänner jag linan och tycker att det går lite tungt, drar långsamt upp betet och först bara någon decimeter under hålet drar gädda iväg. Konstigt uppförande speciellt av en större gädda som hugger på ett stort bete. Normalt brukar gäddorna hugga dessa större beten rejält och sedan dra iväg med lina. Men icke denna gång.

Helt okej längd (109 cm), skaplig rygg men dålig höjd gav vikten 8,8 kilo.

Nästa gädda kommer strax därefter, en fin fisk på knappa 7 kilo. Dagen flyter sedan på utan någon större aktivitet. I ett hål som jag fiskar lite grundare och nära botten har jag bommat tre hugg under dagen. Tanken har slagit mig att det kanske inte är gädda som varit framme. När så vippan börjar röra på sig igen är jag där snabbt och gör mothugg. Denna gång fast fisk och mina aningar visade sig stämma.

Häftigt med en lake som avslutning. Stor skalle men rätt tanig kropp, vikt 2,37 kg.

Roligt fiskepass med flera fina fiskar och många hugg, bara den riktigt stora som fattades för att göra dagen fulländad. Att dessutom få vara ute i solen var härligt, synd bara med blåsten. Men man kan inte få allt här i livet..

Utveckling och förändringar i sportfisket inom de sociala medierna

Runt sportfisket pågår det en ständig utveckling som visar sig både inom själva fisket men även utanför. I detta inlägg kommer jag skriva om det som sker runt om fisket i sociala medier, på nätet och Facebook mm. Jag är absolut inte ute efter att hänga ut enskilda företag eller personer så därför har jag inte valt att ta upp några enskilda konkreta exempel. Detta är endast mina egna ord och funderingar vilket kan vara värt att påpeka...

Minskat intresse kring bloggar
Vid det här laget med mina åtta år som bloggare får jag väl räkna in mig i skaran bland de mer erfarna i branschen. Jag startade upp min blogg 2009 och under de första två, tre åren växte antalet sportfiskebloggar markant. Det var inne att blogga helt enkelt. Sedan stannade det upp nått år innan nedgången började och idag känns det som att antalet sportfiskebloggar minskat en hel del. Kollar jag på de populäraste bloggarna som jag följde i starten har många försvunnit och andra har legat på is under längre tid. Några nya intressanta har tillkommit men tillskotten tycker jag har varit färre än de som försvunnit. Sedan skall jag villigt erkänna att jag inte längre har lika bra koll som jag hade i början, men jag försöker ändå följa med så mycket som möjligt.

Nya trender, Facebook grupper, Instagram, filmklipp
Tiderna förändras helt enkelt, nya trender kommer och går. Man kan se att Facebook med alla typer av sportfiskegrupper växt något enormt liksom Instagram. Vi ser även mer och mer fiskeklipp i form av filmer eller s.k. Vloggar. Sportfiskeforum på nätet besöks fortfarande flitigt av vissa men tycker ändå man kan skönja en viss nedgång här. Lokala fisketeam med egna hemsidor tycker jag har minskat medan det istället blivit allt vanligare med fisketeam kopplade till olika redskapsmärken eller fiskebutiker. Känslan är att sportfisket idag är mera kommersiell än det någonsin varit. 

Redskapsbranschen styr sportfisket mer och mer vilket kan få negativa konsekvenser
En fara jag ser i utvecklingen är att det blivit allt svårare att hitta information som känns helt trovärdig och som man kan lita på fullt ut. Jag tänker då främst på alla de "märkesteam" som numera finns. Nu ingår jag ju själv i ett team och det är kanske just därför jag funderat lite extra hur baksidan skulle kunna se ut. I mitt fall är det enkelt då jag/vi inte är bundna till att endast promota ett eller några få märken. Det är inte heller någon som bestämmer hur eller vad jag skall skriva om utan det är helt upp till mig själv. Jag har väldigt svårt att se mig fiska för ett team där man bara får skriva om/ publicera bilder med beten/prylar från endast ett eller ett fåtal utvalda märken. Om jag nu skulle göra detta så tycker jag bloggen förlorar en stor del av sin identitet, mening, underhållning och även trovärdighet. Finns flera exempel på duktiga fiskare som är offer i "redskapsbranschen" och visst de gör säkert ett bra jobb, men deras jobb är ju att just fiska för ett visst märke. Med all säkerhet fiskar flera av dessa med andra beten/utrustning än det märke man är uppbunden till men då gör man nog bäst i att göra det i de tysta.

Någonstans vill jag tro att alla är ärliga men genom livet har man många gånger blivit besviken när man märkt att så inte är fallet. Finns de som gör allt för att synas och komma upp sig i karriären. Dessa känner förmodligen en viss press att leverera. Och hur levererar man bäst? Jo i detta fall främst genom stora fiskar i kombination med häftiga bilder. Blir pressen för stor eller viljan att synas är det lätt att vi människor tummar på ärligheten och vad som är riktigt och sant. Gör man detta så kan det få en rad konsekvenser. Bilder ändras så att fiskarna ser större ut än vad dom är och man kanske höftar till vikten. Det kan även vara så att man ändrar beten eller metoder i syfte att det skall passa in i teamets mall eller i ens egen för att få bästa tänkbara publicitet. Ett annat exempel kan vara att tillverkaren vill pusha fram ett visst bete, spö eller annat. Man testar sedan detta men märker vissa brister som man inte gillar. Hur gör man då? Skriver man exakt vad man tycker eller skriver man det man tror att tillverkaren vill höra? Eller skriver man inte alls? Nu har jag ingen större inblick i hur reglerna ser ut i alla redskapsteam men min känsla är att redskapsbranscherna styr mycket av fisket i dag och det känns lite tråkigt på nått sätt.

Man kan även skönja ett liknande mönster från en annan bransch nämligen sportfiskeentreprenörerna. Min känsla är att det här förekommer en hel del fiffel och båg vad det gäller allt från hur bra fisket är i olika området till fiskarnas storlek. 

"Generellt sett känns det som att informationsflödet vi matas av bara blir större och större medan sanningshalten och trovärdigheten i innehållet blir allt sämre. Internet har på nått sätt blivit en slags boxningsring där alla aktörer kastas in och slåss om uppmärksamheten. Det gäller att sticka ut och visa fram fötterna, kosta vad det vill."

Lite om hur jag själv tänker
Ni som följer mina bloggar och läser det jag skriver vet nog vid det här laget min inställning till sportfisket och hur jag ser på saker och ting. Samhället speglar väl dagens sportfiske till viss del och de är många gånger fel personer/saker som får uppmärksamhet i mina ögon. Jag har sett en hel del bilder/ filmklipp som fått rejäl spridning och likes där alkohol, vårdslös båtkörning eller annat som i mina ögon inte har nått med sportfiske att göra förekommer. Tråkig trend att man nästan måste sticka ut på ett negativt och dåligt sätt för att få publicitet och vad blir man för förebild till de yngre kommande generationerna. Jag reagerar även hur debatterna kan se ut i de olika Facebook grupperna. Ovårdat språk, brist på respekt och man hänger ut fiskare som råkar ha en avvikande åsikt. Jag tycker mig dock se ett något positivare klimat senaste tiden och att man tar upp frågor kring detta. Hoppas denna trend fortsätter.

"Det är lätt att man glömmer bort att uppmärksamma allt de goda runt själva sportfisket. Tänker på saker som naturupplevelser, gemenskap, förberedelser och dråpliga händelser vid fiskevattnen. Saknar mycket av detta numera, Ibland känns det mest som en kapplöpning om vem som får de största fiskarna, har den häftigaste båten och gör de snyggaste betena osv. Kanske är jag för gammaldags i mitt sätt att se på saker och ting, kanske har jag svårt att hänga med i det "nya" Sverige där man skall vara kaxig, bäst och vackrast för att bli respekterad"

Ett av mina mål med bloggen är att ta fram det dolda och okända i form av duktiga storfiskare eller talanger som inte syns speciellt mycket. Själv får jag väl den uppmärksamhet jag förtjänar i och med mina bloggar plus att jag finns på Facebook och Instagram. Samtidigt som jag vill jag hålla en rätt låg profil vill jag även hjälpa andra liksom få ett utbyte av duktiga sportfiskare. Genom åren har jag tackat nej till olika erbjudande som garanterat skulle få mig mer välkänd i branschen men det har inte känts rätt helt enkelt. Jag har likaså en policy att då jag lägger upp något i en grupp/forum (vilket jag gör rätt sällan) så är det för att jag tror att detta kan hjälpa och intressera andra sportfiskare.

Någonstans tror jag att vi alla vill få bekräftelse ibland. Något jag verkligen uppskattar är de gånger jag får beröm av andra för att jag har inspirerat eller hjälpt till på ett sätt som fått deras fiske att utvecklas framåt. Att få positiva kommentarer och gratulationer när man fått en stor fisk som man lägger upp är trevlig men inte alls lika viktigt för mig. Det är sportfisket som skall vara i fokus, inte den enskilde sportfiskaren eller ett visst märke. Detta är lite av min filosofi och den försöker jag med näbbar och klor hålla mig fast i.



Segt påskfiske med en 10 plussare som räddade det hela

Påsken är över och i vanlig ordning så tillbringade jag några dagar ute på isen. Det blev närmare bestämt två dagars fiske efter gädda plus ett kvällspass efter lake. Det har varit lite skralt med fiskerapporter den senaste tiden så kanske finns de som undrar om jag sitter inne med några trevliga överraskningar men så är inte fallet. Nej har helt enkelt inte blivit så mycket fiske som jag hade hoppats på. Ett trögt gäddpass samt en mer lyckad fisketävling som jag tidigare skrev om i Sportfiskebloggen på Kurirenär allt jag mäktat med i fiskeväg sedan senaste fiskerapporten från den 28 mars.

Jag har faktiskt haft möjlighet att fiska mycket de senaste veckorna då jag jobbat natt och varit ledig dagtid. Men en period med mycket migrän och muskelvärk har satt käppar i hjulet plus att vädret varit kasst. Skall jag fiska i halvtaskigt väder så krävs det att både kropp och fiskesuget är på topp och så har inte varit fallet. Trist då jag haft en hel del intressanta planer som gått om intet.

Nu till påskfisket. Första dagarna spenderade jag mest i sängen efter flertalet migränanfal men under söndagen vaknade jag ovanligt tidigt och kände mig utvilad. Blev en skidtur på dagen och under kvällen pimplade jag upp betesfisk. Som avslutning testade jag ett nytt ställe där jag länge funderat på att fiska lake. En grundare vik som känns intressant. Spred åtta ismetespön över ett större område och redan i början av skymningen hördes ett försiktigt plingande från en av ålbjällrorna. Japp en lake, dock ingen stor men ändå ett bevis på att de finns här. Innan jag gav upp kommer det upp en till och denna är ännu mindre. Inga bjässar men ändå intressant, lär göra fler försök på denna plats.

Måndag och första dagen på evigheter då solen lyste från en klarblå himmel. Bortsker man från den kalla nordostvinden så var det ett stort steg framåt vädermässigt. Kalla högtryck är något jag sällan tycker är bra denna tid på året så jag hade känslan att det skulle vara trögt idag och så blev det. Bortsett från en ivrig snipa som högg tre gånger innan den slutligen fastnade på kroken så hände inte mycket de första 5-6 timmarna. Ingen riktigt huggperiod och klockan närmade sig 15 tiden. Frågan var om jag skulle ge upp eller nöta vidare. Kanske var det vädret som gjorde att jag stannade lite extra men även det faktum att jag kände på mig att det simmar en och annan storgädda i området. De är inte många till antalet, inte lätta att få men de finns där och de gör att man håller ut lite längre.
Vårvintern är en underbar tid dagar som denna. Finns nog ingen tid på året som vädret har så stor betydelse för mig som nu.

Men nog blev jag ändå lite förvånad då jag en liten stund senare står och drillar en bättre fisk. Allt går enligt planerna vilket känns skönt då jag i år har tappat två finare gäddor. Denna fisk är riktigt fin där den ligger på mattan. Inte proppfet precis men fin höjd och rätt bra rygg. Första tanken är att den inte var så lång men då jag måttar den till knappa 112 centimeter förstår jag att den väger över 10 kilo.
Det är alltid extra skoj då man får kämpa för varje större fisk. Efter att ha tappat ett par finare gäddor och haft några tröga fiskepass var denna fisk efterlängtad. Denna gädda blev min tionde över 10 kilo på ismete så man kan kalla det lite för en "jubileumsfisk". Vikt: 10,47 kg, längd: 112 cm.

Strax därefter kommer ett dubbelhugg, är det fler storgäddor i farten kanske? Nej det visar sig vara två smågäddor. Nöjd med utdelningen beger jag mig hemåt för i morgon är det dags igen.

Nästa fiskepass är ännu trögare, riktigt trögt då det normalt är ett vatten som brukar ge många hugg. Ett par smågäddor håller mig sysselsatt första timmarna och så en lite bättre fisk på knappa 5 kilo. Skönt ändå att vara ute i det vackra vädret. Nu återstår det bara att se om man hinner ut på något fler isfiskepass innan säsongen tar slut. Trots att isen är runt 80 cm vet man hur snabbt det kan gå när väl vårvärmen kommer. Dagarna är långa och solen värmer på bra nu vilket ger en fingervisning på vad som komma skall. Sommaren är välkommen liksom fisket i öppet vatten.

Avslutningsvis lite annat som handlar om sportfiske och hur vi som deltar i sociala medier väljer att vinkla det hela. En tanke som dyker upp då och då är att många av de som skriver om sitt fiske och lägger upp bilder sällan eller aldrig nämner nått kring de dåliga fiskedagarna eller de gånger man misslyckats. Då blir de lätt, kanske speciellt för de lite mindre drivna och mer oerfarna att tro att man antingen är ett superproffs eller har supervatten som alltid levererar. Verkligheten är normalt en annan. Visst med tiden lär man sig mer, hittar fler heta platser/vatten som man varvar emellan men det krävs också lite tur och att man fiskar rätt tid/dag. Man får räkna med några bompass och likaså att lära sig hålla ut några timmar längre än man ibland vill. Belöningarna för mig har flera gånger kommit efter i princip en hel dag då inget har hänt och så plötsligt sitter den där, storgäddan...

Personligen försöker jag ge en så realistiskt bild som möjligt när det gäller mitt fiske. Visst självklart skriver jag mer utförligt om de gånger jag lyckats bra då det dels känns mer stimulerande för mig själv men även mer intressant för de som läser bloggen. Men jag tror också att man som läsare uppskattar när man skriver om de sämre fiskepassen och annat runt fisket än bara de goda bitarna som de största fiskarna och de bästa fiskepassen.

En annan sak jag försöker akta mig noga för är att skriva nedlåtande om de fiskar jag får som jag inte upplever som stora nog. Skulle jag börja göra det riskerar man att sänka andra och kanske få vissa att ge upp eller känna sig mindre bra. Visst med tiden höjer alla sina mål och de fiskar man upplevde som stora i början av sin karriär känns idag inte alls speciella. Jag skall inte sticka under stolen med att storleken har betydelse för mig, det är en slags drivkraft i mitt fiske att utvecklas hela tiden. Hitta nya sätt, metoder att fånga de största fiskarna i ett nytt vatten eller söka lycka i ett annat. Men samtidigt får inte den där hysterin skena iväg för mycket då är det lätt att man glömmer allt annat som hör fisket till. Det är nog lite därför jag föredrar att fiska både med de som jag räknar som fullfjädrade fiskeproffs till de som nyss börjat fiska. Det viktigaste för mig är inte hur bra man är på att fiska utan mer hur man är som person och att man uppskattar att fiska och vara ute. Likaså att man kan dela sin glädje med andra oavsett vem i båten som lyckas.

Tre skapliga "icepikes" sätter punkt på isfiskesäsongen

För ett år sedan var isarna i stort sett ofarbara och snötäcket obefintligt. I år ser det helt annorlunda ut med både snö och tjocka isar. Jag kan inte minnas att isarna varit så här bra så här sent på året. Visst jag gillar isfisket men nog hade jag hellre sett att vårvärmen kom någon gång. Under den senaste månaden har kalluften envist bitit sig kvar här uppe i Norrbotten. Enda fördelen med det kalla vädret är väl att jag kunnat förlänga isfiskesäsongen med några "bonuspass". Eftersom jag hade en hel del fina betesfiskar lämpade till gädda så föll valet på denna art.

Fisket gick väl lite som förväntat med tanke på hur det brukar se ut i slutfasen av isfiskesäsongen. Stundtals segt, en del pigga ivriga smågäddor och emellanåt en och annan större fisk. Vi skippar dom små och gå över till de större. Det blev tre bättre gäddor och den första fick mig att börja tro att jag krokat ett riktigt monster. Jag hade precis krokat av en mindre snipa, sänkte ner en ny mört och pang så högg det! Linan sprutar ut och när jag sätter in mothugget så fortsätter fisken att gå. En grym första rusning då gäddan tar 60 fot i ett nafs! Sedan får jag in fisken lätt och när den närmar sig hålet väntar jag bara på nästa rusning. Men någonstans där känner jag att fisken kanske inte är så stor som jag först trodde. Inte dom där mäktiga knyckarna och gungningarna heller och den andra långrusningen uteblev helt. Efter lite bökande i hålet så får jag upp fisken. Inget monster men en helt okej fisk som bjöd på en upplevelse.
Grymt stark gädda som fick mig att hoppas på nått extra. 8140 g - 104 cm

Nu till de andra "bättre" gäddorna som kom upp under nästa fiskepass. Första fisken högg lite försiktigt och den uppförde sig mer normalt än den tidigare nämnda gäddan. Allt gick bra och upp kom en riktigt välsvarvad skapelse.
Endast 98 centimeter men ändå 7650 gram är i mina vatten riktigt fin kondis.

Gädda nummer tre kommer bara några minuter senare och den var också lite speciell. Betet den hugger på är en abborre modell större (ca 350 g). Det fäller på spöt och jag är snabbt där och konstaterar att det är falsk alarm. Abborren är oskadd men kanske den blivit skrämd eller så bara löste den ut vippan. Svaret kommer några sekunder senare när jag hissar ner abborren igen. Pang! och så drar den iväg. Efter en bra kamp ligger den på mattan. Mäter den till 111 cm och den ser ju faktiskt rätt välmående ut, borde vara över 10 kilo men ändå nått som fattas. Inte den där goa runda ryggen som betyder så mycket.
Inget säsongsbästa men i alla fall nummer 3 på årslistan. 9920 gram - 111 centimeter.

Med denna fiskerapport sätter jag punkt för gäddfisket från isen och laddar batterierna till nästa säsong. Hoppas och ber till gudarna att vi får något som liknar vårvärme nu...

Summering av Isfiskesäsongen 2017

Längtan efter isfisket var egentligen störst mitt under kalla och mörka januari. Det var där jag satte upp några mål och gjorde en slags planering hur, när och vars jag skulle fiska. Om planeringen 2016 gick fläckfritt så kan man säga att denna inte blev lika klinisk.

Fokuset var tänkt på gädda från start men sedan om tiden fanns testa lite annat fiske. Planen var att testa några nya intressanta vatten samt köra några mer säkra kort. Blev tyvärr bara ett nytt ställe som testades medan mina säkrare ställen levererade ungefär som väntat. Efter fjolårets minst sagt lyckade upplägg så kände jag någonstans att det blir svårt att överträffa om jag nu inte gör en rejälare satsning men det innebär att man måste lägga mera fisketid, restid och energi. Grejen med fjolåret var att jag under loppet av mindre än en månad fiskade mina gäddpass och sedan var det över. I år spred jag ut mina pass från februari till slutet av april. Detta innebar att jag ändå hann lägga ungefär samma fisketid som under 2016.

Målen jag satte upp med ismetet var att putsa mitt februarirekord som låg på blygsamma 7,02 kg samt att knipa minst en över 10 kilo. Detta visade sig vara enklare än jag trodde då jag under samma fiskepass lyckades klara bägge målen. Mars månad som normalt gått bäst för mig blev lite av ett mörker i år. Trögt fiske överlag, dåligt väder och två tappade bättre fiskar var ett facit som jag inte kände mig nöjd över. Förmodligen lite därför förlängde jag min säsong med några extrapass under sista halvan av april och då lossnade fisket med flera fina gäddor i tät följd.

Tyvärr blev det bara två undantag från gäddfisket, det ena var en pimpeltävling jag ställde upp i och det andra var ett riktat pass efter lake. Två trevliga undantag då fisketävlingen gick så bra som att jag kom trea och lakfisket gav två lakar, detta i ett nytt vatten också. Nu lite statistik...

STATISTIK ISMETEGÄDDA - 2017
0 – 1 kg      2 gäddor 
1 – 2 kg      6 gäddor 
2 – 3 kg      5 gäddor 
3 – 4 kg      3 gäddor 
4 – 5 kg      4 gäddor 
5 – 6 kg      0 gäddor
6 – 7 kg      3 gäddor 
7 – 8 kg      3 gäddor 
8 – 9 kg      3 gäddor 
9 – 10 kg    1 gädda 
10 – 11 kg  2 gäddor 
11 – 12 kg  ---------- 
12 – 13 kg  ----------

Februari   3 pass      15 timmar     5 gäddor/ 7 hugg      1,7 gäddor/ pass
Mars         4 pass      27 timmar     6 gäddor/ 12 hugg    1,5 gäddor/ pass
April         6 pass      39 timmar   21 gäddor/ 29 hugg    3,5 gäddor/ pass
Totalt     13 pass       81 timmar   32 gäddor/ 48 hugg    2,5 gäddor/ pass

* I snitt en gädda varje 151 minut.

TOPP 5 - STORLEK 
10,47 kg – 112 cm               April
10,44 kg – 109 cm              Februari
  9,92 kg – 111 cm               April
  8,80 kg – 109 cm              Mars
  8,22 kg – 117 cm              Mars

TOPP - STORLEK (Fiskekompisar)
9,78 kg - 106 cm               Mars (Markus Teilus)

Jag har senaste dagarna sammanställt statistik från alla mina ismetepass från 2008 och fram till idag. Kul att se hur utvecklingen sett ut. Överlag allt mindre gäddor sett till antal, mindre hugg men storleksmässigt klart bättre. Finns säkert flera orsaker till detta men den främsta är förmodligen att jag nu hittat ett antal "säkra" områden där det går stora gäddor periodvis. Här tycks antalet mindre individer inte var så stort heller vilket ger mindre gäddor i antal totalt sett.

Jämför jag med andra år så kan jag se att antalet gäddor över 7 kg i år är 9 stycken vilket är ett rekord. Har tidigare som bäst 8 gäddor (2011 samt 2016). Vad det gäller fiskar över 10 kilo är det lika med 2011 men två mindre än i fjol. Så jämfört med tidigare säsonger står sig denna bra, rankar den som nummer tre totalt.

Viktigaste aspekten enligt min mening är att fiska i rätt vatten/ rätta platser och i rätt tid, nummer två år absolut den tid man lägger ner. 91 timmar total fisktid är helt okej men långt i från rekordåret 2011 då jag var uppe i 154 timmars fisketid. Snittet 151 minuter mellan varje gädda är det sämsta någonsin men ser man antalet stora gäddor (över 7 kg) i förhållande till det totala antalet så är det bättre än någonsin.

Totalt har jag nu själv fått 42 gäddor över 7 kg på ismete. 10 stycken av dessa är över 10 kg vilket ger i snitt 4,2 gäddor över 7 kg för att ta en över 10 kg. Tar vi senaste två årens ismete så är de 16 stycken över 7 kg varav 6 vägde mer än 10 kg. Det ger ett snitt på 2,7 gäddor över 7 kg för att få en över 10 kg. Jämför jag med hur det sett ut i öppet vatten för mig ligger snittet där klart högre. Där krävs det 7 gäddor över 7 kg för att få en över 10 kg.

Statistik är roligt på många sätt och viss. Ju mer underlag man får ju lättare är det att få ut något av det också. Många säger att det är för sent att börja bokföra sina fiskepass men mitt tips är att alla seriösa sportfiskare skall göra det. Man missar så mycket med att inte föra fiskedagbok och ofta blir det helt uppåt väggarna när man skall försöka bedöma/ värdera sina fiskar. Ju mer man fiskar desto svårare är det att hålla allt i minnet. Man glömmer lätt, förskönar, överdriver osv. För att få en så sanningsenlig bild som möjligt är enligt min mening fiskedagbok mer eller mindre ett måste.

Isfiskesäsongen blev ovanligt långdragen här i Norrbotten i år. Våren är sen och ingen värme i sikte ännu. Normalt brukar jag premiärfiska i strömmande vatten från början av maj och i sjöar från mitten av månaden. Som det ser ut är allt försenat med ett par veckor. Problemet är bara att tiden går så himla snabbt här uppe när värmen väl kommer. Långa dagar med sol gör att vattentemperaturen höjs snabbt och något förleksfiske efter gädda och abborre hinner man sällan med. Ofta har man bara några dagar på sig att pricka rätt innan det är försent. Nåja man får ta några veckor med att fixa i ordning prylar och ladda batterierna innan fisket drar i gång på allvar igen.

Maj - En blank fiskemånad men nu blickar jag framåt...

Maj är på ett sätt den värsta av alla månader för en sportfiskare bosatt i Norrbotten. Vädret kan variera extremt mycket, ibland är det sommar ena dagen och vinter dagen efter. I år har det varit en konstant kylig vår med vinterinslag och kalla nordvindar. Synar man vädret lite närmare så har det sedan i början av april varit en mer eller mindre konstant kamp mellan varm sydluftmassa mot en iskall ishavsluft. Vinnaren i detta väderläge blir allt som oftast södra Sverige medan den största förloraren är Norra Sverige. Två dagar har varmluften lyckats ta sig in över mina domäner, några dagar har den varit nära men resterande dagar har nordvinden segrat. Inte annat än man blir avundsjuk när man samtidigt ser hur förhållandena varit i söder. I helgen var kontrasterna som störst när det snöade i Norrbotten, var 20 grader varmt i Västerbotten och över 30 grader som varmast längre söderut. 

Hos mig blev de sista sjöarna isfria igår, detta är ovanligt sent. Samma sjöar var isfria första veckan i maj för några år sedan. Detta var dock extremt tidigt, det normala är runt 15 – 18 maj. Hade fiskesuget varit riktigt stort hade jag bara behövt åka 10-20 mil söderut så hade jag kunnat fiska i några veckor. Istället för att fiska har jag passat på att sortera mina beten, köpa lite nya prylar, se över fiskeutrustningen och smida lite fiskeplaner. 

På tal om fiskeplaner så är de i mitt fall inte glasklara precis. Visst lär det bli en del fisketurer här framåt men känns ändå som att det inte blir någon större satsning utan istället ett eller två pass per vecka och då under en längre period. Inga maratonpass utan mer halvdagspass och försöka kombinera fisket med saker som campingliv och vandring. Jag kommer jobba större delen av sommaren och så finns det ju annat man vill hinna med och göra. Det lär bli en del gäddfiske nu i början liksom fram emot hösten om fisksuget infinner sig. Men däremellan ser jag fram emot annat fiske. I fjol valde jag ju bort högsommarfisket helt och hållet men så kommer knappast ske i detta år. Kommer inte försöka att vara så resultatinriktad utan krutet ligger i stället på att hitta nya vatten, utveckla mina fiskemetoder men framför allt att bara koppla av och njuta av naturen. 

När jag nu tänker efter inser jag att detta kan vara första gången jag inte fiskat något i maj sedan man började fiska mer frekvent i tonåren. Tyvärr ingen fiskerapport denna månad men lovar minst en, kanske två eller tre under juni. 

På återseende...

Resultatet av några dagars gäddfiske

När jag startade upp mitt gäddfiske på nytt i öppet vatten för bra precis en vecka sedan var det så kallt att mina fingrar domnade bort. Jag överdriver inte, det blåste friska nordvindar och temperaturen låg bara några grader över nollan. Men så några dagar efter detta sitter man i båten och svettas. Som jag skrivit tidigare, det är ofta väldigt snabba omkastningar i vädret denna tid här uppe i landet. Är detta då bra för fisket? Nja inte det ultimata men det skiter jag i. Värmen är så välkommen så…

Det har som sagt blivit några fisketurer den senaste veckan, dels själv och även med kompisar. Mest har det handlat om spinnfiske både från land och båt. Veckan började med sjukt trögt fiske och bara några få landade gäddor. Sämsta fiskedagen bjöd bara på ett endaste hugg men det visade sig vara säsongens hittills största fisk. 

Det var fortfarande kallt i vattnet när jag fick denna. Vattentemperaturen har stigit från ca 7 grader för en vecka sedan till idag dryga 15 grader! Min bästa gädda förra veckan blev alltså denna 110 centimeters som tyngde vågen till 8,15 kilo. Tom i buken, såg ut som att den rätt nyligt hade lekt och inte så konstigt då isen låg här för några veckor sedan.

Roligaste fiskepassen har varit de senaste två. Kvälls och nattfiske efter gädda på grunt vatten är något jag gillar skarpt. Har både fiskat från båt och land med hyggligt resultat. Gäddorna har dock varit rätt svårflörtade och de där riktiga aggressiva huggen har man inte sett röken av. Kanske är förklaringen det varma vädret som fått till följd att vattentemperaturen skenat i väg rejält på kort tid. Kanske det krävs en viss acklimatisering för gäddorna? Kanske att de nu rör på sig extra mycket för att hitta rätt plats där temperatur, syresättning och födotillgången är det optimala? 

Det har inte blivit några mängdfisken att tala om men ett gäng fiskar  (9 st) mellan 5-7 kilo räddar upp det hela. En kväll fick jag bara tre gäddor men alla vägde mellan 6-7 kilo. Kvällen hade kunnat sluta riktigt bra men storgäddan följde bara med till båten och nafsade i jiggen. Tippar att den gäddan kan ha vägde närmare 10 kilo. En fisk som fick upp min puls en gnutta. Senaste kvällen bjöd på bättre fiske sett till mängd och huggen kändes mer distinkta. Toppfisken hamnade precis som tidigare precis under min ”storgädds norm” dvs. 7 kilo.

Rätt intressant hur kräsna gäddorna kan vara i val av bete och färg. I ett vatten fungerade starka färger klart bäst. Gigant Flapper 20 cm i grönt eller gult levererade då bäst. I ett annat vatten var gäddorna om ännu mera svårflörtade och då krävdes det en sikfärgad Mieko Predator Shad för att lyckas. I ett tredje vatten var medicinen istället ett större silverfärgat skeddrag.

Nu hoppas vi på fortsatt fint fiskeväder men inte för varmt bara, för då lär fisket bli trögt snabbt. Sedan tar vi sikte på de större bitarna… 

* Hur stor skall en gädda vara för att betraktas som stor? Tja ställer man samma fråga till 100 olika fiskare lär man få en mängd olika svar. Sanningen är kanske rent av att det ligger i betraktarens ögon att avgöra och att det inte finns något korrekt svar på frågan. Men analyserar vi det vidare så vet man ju att gäddor blir olika stora i olika vatten, så den gädda som räknas som stor i ett vatten kan i ett annat vatten räknas som en normalstor fisk. Fiskar man ”riktat” efter stora gäddor som jag själv gör och för statistik över fisket känner jag ändå att man behöver ha något som liknar en slags måttstock. Där har jag allt eftersom känt att en gädda över 7 kilo ändå är en fin gädda, en fisk som man skall uppskatta oavsett vilket vatten det handlar om. Visst blir ju ändå en skillnad om den tas i en liten tjärn eller i typ Vättern. Tänker även att gäddor i den storleken börjar visa ett mer typiskt ”storgäddsbeteende”, får man en sån gädda i ett vatten så finns i regel ännu större fiskar i samma område. Vet att många bokför alla sina gäddor över 100 cm vilket också känns som en okej måttstock. Själv tycker jag vikten känns mer intressant så brukar hellre ”snabbväga” en gädda och skippa längden för att snabbare kunna återutsätta fisken.

Nytt gäddrekord för Bosse!

Dagen började trögt och förhoppningarna sjönk allt eftersom. Däremot var vädret så pass fint vilket fick oss att nöta vidare och testa nya ställen allt eftersom. Metoden för dagen var vertikalfiske där vi sökte av flera områden och djup från ca 4 meter ner till dryga 10 meter. Tycker det är väldigt olika var man hittar fisken denna tid på året. Hittar man stim av småfisk ökar chansen men vår uppfattning var att stimmen ännu inte klumpat ihop sig allt för mycket och att de var mer utspridda över olika djup. Däremot kändes vattentemperaturen rätt bra för just vertikalfiske och med tanke på den sena gäddleken borde gäddorna nu vara på hugget, bara man hittar dom vill säga.

Till sist hittade vi ett område där huggen kom betydligt tätare och här var gäddorna också lite större. Jag drar två fem kilos fiskar i tät följd. Bosse har det trögare då hans jiggar inte uppskattades lika mycket som mina. Nästa hugg blir däremot Bosses. Själva hugget var inte så märkvärdigt och till en början gör inte fisken mycket väsen av sig. Men snart drar den iväg på första rusningen för att sedan parkera rakt under båten. Då förstår vi att det rör sig om en riktigt fin fisk. Bosse drillar fisken lugnt och försiktigt och när den syns första gången hör jag Bosse säga att den här är riktigt stor. Min uppfattning är likartad och jag förstår att ett nytt PB kan vara på gång här. Håvningen går fint och strax kan vi syna en smällfet och tämligen grov gädda liggande i håven. Jag gratulerar Bosse till ett nytt rekord innan vi ens har vägt fisken.
Visst blev det ett nytt personligt rekord för Bosse. Gäddan vägde fina 11,22 kg. Tyvärr missade vi att ta längden men tippar runt 115 cm.
Kul att åter få vara med om att bevittna ett nytt gäddrekord från Bosse. Detta är fjärde gången jag får göra det. Första gången var 2013 då han fick en på 8,5 kg, i fjol blev det två gäddor på 9,67 kg samt 10,0 kg och nu då ytterligare en putsning till den respektabla vikten 11,22 kg. Stort grattis!!

Vi fortsätter att fiska och direkt krokar jag en kämpaglad gädda som får mig att hoppas på något bättre. Den är dock mindre än jag trodde och hoppades på men ändå en fin fisk. 7700 gram. Sammantaget ett lyckat fiskpass efter några tröga fisken med bara fåtalet hugg.
Här en bild på en av mina 7 kilos gäddor.

Nästa fiskepass blev en återgång åt det trögare hållet. Bara ett hugg på tre timmar innan vi tillslut gav upp. Den gäddan vägde dryga 7 kilo vilket ju är helt okej. Totalt sett känner jag mig nöjd med fisket så här långt, speciellt nu efter Bosses storgädda. Själv har jag hittills fått väldigt många gäddor från fem kilo och upp till dryga 8 kilo, men givetvis siktar man högre än så. Nästa fiskepass blir med Krister då vi kör vårt årliga 2-dagars försommar gäddfiske. Kanske är det min tur då? Rapport kommer rätt snart...

Lyckat fiskepass med två gäddor över 10 varav en över 12!

Så var det dags för mitt och Kristers årliga försommarfiske efter gädda. Vi kopierade förra årets upplägg på det sätt att vi avsatte två hela fiskdagar samt tältade två nätter ute i vildmarken. Totalt fiskade i tre olika vatten med varierat resultat. Mäktiga fotspår av älg syntes utanför våra tält och rapporter om björn i området gjorde det lite extra spännande. Men jag var aldrig orolig efter att jag sett Kristers "Rambo kniv".

Planen var främst trollingfiske men även att testa vertikalfiske och spinn. Visst det blev några spinn och vertikalgäddor upp till ca 6 kilo men det var trollingfisket som visade sig bli det mest intressanta under dessa dagar.
Förutom de miljontals myrorna som sprang runt om våra fötter kändes vår lägerplats perfekt.

Krister var glödhet större delen av fiskepasset medan jag kände mig mer som en statist i båten. Jag fick mestadels agera håvare och fotograf vilket jag nog lyckades rätt bra med. Speciellt en av gäddorna som vägde strax under 8 kilo lossnade precis i samma sekund som den gled in i håven. Den andra gäddan jag håvade var bra mycket fetare men saknade längden. Vi vägde den till 8,65 kilo.

Dagens starkaste fisk utan tvekan får Krister. Den kämpar ursinnigt med flertalet rusningar och när den närmar sig båten vill den parkera sig rakt under den och vägrar komma till ytan. Kanske inte de där extrema tunga knyckarna och tyngden men stark som bara den. Nåja den ger sig till slut och vi ser en mäktig gädda komma upp till ytan. Jag ser att den är lång och ryggbred och hinner tänka mig att den kan vara riktigt fin. Tror däremot Krister ser lite tidigare än mig att den är väldigt mager och smal baktill. Men en sjukt rolig fisk som passerar både 10 kilos sträcket och 120 cm.
Detta var långt ifrån Kristers största eller längsta gädda men däremot en av hans starkaste. Några av rusningarna som den gjorde fick oss att hoppas på nått riktigt stort. 10,1 kg – 121 cm.

Kvällen tar vid och huggaktiviteten är väl sådär. Krister har ett par tunga fiskar som inte vill fastna och jag lyckas också missa ett hugg i samma veva. Nästa hugg missar jag också. En eller två svordomar hinner jag med innan det hugger igen några sekunder senare. Fasen kan de vara samma fisk kanske? Är det så är chansen stor att det är en finare gädda säger Krister. Lovande tänker jag, Krister har förmodligen varit med om sådana här situationer förr kan jag tänka mig. Spöet står så pass rejält böjt att jag får svårt att ta loss det från spöhållaren. Krister drar nu ner farten så jag får lite bättre förutsättningar att drilla min motståndare. Riktigt tung och seg är den till en början. När den väl kommer upp till ytan gör den något oväntat ett luftsprång över vattenytan. Sjukt mäktigt men är den så stor egentligen? En stund senare har vi gäddan rätt nära båten och då gör den en rusning strax över vattnenytan och då ser jag att den är krokad mer på utsidan av munnen vilket förklarar att den beter sig lite annorlunda. Som tur är lugnar fisken ner sig när den befinner sig vid båten och Krister kan håva gäddan perfekt. Tur för nu ser vi också att den sitter väldigt dåligt bara på en av krokarna.

Denna gång är det jag som ligger lite lågt i mina gissningar. Över 10 kilo i alla fall, tja säger Krister det kan ta mig tusan vara över tolv. När jag så lyfter upp gäddan i båten inser jag att den är riktigt fin på många sätt. Okej längd, bra rygg och bra fet också. Riktigt fin fisk med andra ord!
Mäktig gädda på 12,05 kilo och 116 centimeter. Känns som att man nu kan känna sig riktigt nöjd med gäddfisket i juni även detta år. Givetvis sitter denna gädda sjukt bra men lika fint är att mina kamrater Bosse tog ett nytt personligt rekord (11,22 kg) samt Kristers (121 centimeters). 


Det kändes riktigt fint med denna gädda som avslutning efter en tvådagars fisketripp. Att vi ännu en gång lyckas ta var sin storgädda under samma fiskepass är nästan för bra för att vara sant. Vi får helt klart vara nöjd med utdelningen och det arbete vi genomfört. För gäddorna var inte alltid så lätta att lura till hugg. Färgen på betena var av största betydelse, likaså valen av beten, fart och fiskdjup. Det gällde hela tiden att hitta rätt fiskedjup, färg, fart och bete och de under olika ljusförhållanden. De beten/färger som levererade bäst under dagen funkade inte alls på kvällen då det var något annat som gällde. Flera gånger när jag och Krister har fiskat har vi testat olika beten och färger efter vad vi själva tror på. Delvis i syfte att testa och lära sig och sedan kunna jämföra. Ofta har vi bägge två tillslut lyckats men långt ifrån alltid med samma beten och färger. Det jag menar med detta är att man har större chans att lyckas om man är två än ensam. Det underlättar också mycket om man har samma slags tänkt i fisket. Detta är nog minst lika viktig, tänker på saker som att lägga upp rätt strategi och planering samt att känna var och när man skall lägga krutet i ett vatten. Trollingfiske bygger verkligen på ett bra "Teamwork". Sen givetvis gäller det att fiska i rätt vatten, fiskar man på fel ställen kommer man aldrig lyckas oavsett hur duktiga och enträgna man är.

Vi fortsätter att fiska vidare en stund utan större framgång. Precis när vi så skall ta upp spöna får jag hugg. En hyfsad fisk visar det sig vara. Den ser inte så stor ut (kanske mest för att man har 12 kilosen på näthinnan). Snabbväger gäddan och inser att den inte var så tokig. Man blir lätt fartblind:)
Dagen efter när vi analyserar bilderna ser man att vi har lyckats ta samma fisk två gånger samma fiskpass. Rätt ovanlig, speciellt på trolling. Vikt: 8,65 kilo.

Nu blickar jag mer och mer framåt till annat fiske än gäddfisket som fått all min tid de senaste veckorna. Inte omöjligt att jag halkar tillbaka till gäddfisket nått enstaka pass även under högsommaren men fokuset blir nu mer riktat mot både gös och abborre i första hand. Två arter som jag valde bort förra året, just kanske därför känns motivationen större än på länge.
Viewing all 388 articles
Browse latest View live