En del kanske tycker att mitt fokus på stora fiskar, i detta fall gäddor är nog så överdrivet. Man kanske kan tro att jag inte bryr mig om något annat än att just få dom där stora fiskarna? Till mitt försvar kan jag säga att jag försöker få ut så mycket som möjligt i mitt fiske och där är just jakten på de stora fiskarna en stor drivkraft, en motivationskälla som gör att jag lägger ned den där extra tiden och energin. Glädjen över att fånga en stor fisk är något speciellt men som jag skrev i min förra rapport så behöver det inte automatiskt vara den allra största fisken som man minns och värdesätter mest i slutändan. Om jag skall försöka likna mitt sportfiske med ett berg eller pyramid så blir mina stora fiskar toppen av ett berg. På vägen till själva toppen hinner man få del av så mycket annat som t.ex.. naturupplevelser, kamratskap, spänning och inte minst viktigt avkoppling.
Sedan är det ju lite så att har man fiskat mycket efter en viss art och lagt ner massvis med tid och energi så höjer man ju ribban allt eftersom. Det man var nöjd med för tio år sedan kanske inte smäller lika högt idag. I fjol var jag lite besviken över att jag inte lyckades få upp någon gädda över 12 kilo. Just tolv kilo tycker jag är gränsen när en gädda börjar kännas riktigt stor. Sådana gäddor finns inte heller automatiskt i alla vatten och i regel går det flertalet tiokilos gäddor på varje tolvkilos. Tolvkilo är också gränsen för att registrera sin gädda hos Sportfiskarna.Senaste “tolvan” jag fick var för drygt två år sedan, en fisk som togs på ismete och vägde 12250 gram. Efter det har jag fått kämpa för att komma dit igen. Idag ligger mitt snitt på 21%, d.v.s. det krävs alltså i snitt 5 gäddor över 10 kilo för att få en över 12 kilo. Fast denna gång hann det komma 15 gäddor mellan tio och tolv kilo innan tolvan kom. Som kontrast kan man jämföra med året 2018 då jag “bara” fick 3 gäddor över 10 kilo men dessa vägde 12,46 kg, 13,1 kg samt 13,22 kg. Detta visar lite på hur slumpens skördar kan slå in. Jag gillar ju statistik och räknar på det mesta men det är framför allt toppfiskarna jag värdesätter mest.
Nu har jag ju redan avslöjat att det har kommit en “tolva” i år så lika bra jag berättar lite om den fisken. Jag minns hur jag tvekade om jag verkligen skulle sätta ut ett spö i det hålet jag nyligen hade borrat. Anledningen var att räkneverket på rullen stannade vid endast 9 fot. Så grunt har jag aldrig fått någon riktigt stor gädda på. Minns att jag hade 12-13 fot ned till botten där jag tog min första 12 kilos men nu var det ju ännu grundare. Samtidigt har jag ibland varit lite feg att just fiska riktigt grunt. Men skall jag vara ärlig så har jag många gånger haft nått spö grundare än övriga i fall att den stora skulle finnas just där. Men det har sällan eller aldrig slagit in. Just hur grunt gäddorna går kan ju varierar. Dels när på året du fiskar men även från vatten till vatten.
Idag hade jag ett bra fiske och det kom flera huggperioder under dagens lopp. Jag hade ute spöna kring 8 tiden och tog in dom ca 16:30. Totalt 23 hugg och 18 gäddor upp så det var en riktigt bra fiskedag om man ser till antalet fiskar. Av dessa 23 hugg så kom endast ett i det grundaste hålet. Fället kom ca 9:30 och när jag kom till hålet såg jag att den stod still och inte heller dragit ut med så mycket lina. Detta är ofta ett tecken på en mindre fisk så jag hade absolut inga “storgäddsvibbar” när jag satte in mothugget. Men kände till min förvåning att det svarade rätt bra. Men det var nog först då den var strax under hålet jag började ana att den kunde vara stor. Då drog den iväg på först en längre rusning och sen en till. Landningen gick smärtfritt och den satt perfekt krokad. Snabbt i vågsäcken för att sedan snabbt transporteras till min vattenfyllda pulka. Noterade att den såg rätt lång ut och kände att säcken var rejält tung så anade att den kunde väga en del.
Jag har sedan flertalet år tillbaka tagit för vana att alltid fylla pulkan med vatten när jag fiskar själv. Just i fall man skulle få någon så pass stor gädda som man vill kunna dokumentera på ett bra sätt. Är man två eller fler kan ju den ena stå och hålla gäddan i hålet medan den andra fixar i ordning våg, måttband, matta och kamera. Är man däremot själv så är det omöjligt. Tidigare tog jag alltid med mig mattan och våg/måttband vid varje fäll. Fick jag en stor gädda som jag ville föreviga så tog jag först upp den på mattan för ett snabbt foto och mätning. Sedan in i vågsäcken för vägning och därefter direkt ned i hålet. En procedur som går snabbt om man är van och väl förberedd.
Men med en vattenfylld pulka blir hela processen så mycket mindre stressig och man kan i lugn och ro förbereda grejorna innan dokumentering och mellan momenten har man möjlighet att låta gäddan vila i pulkan. Har jag nära mellan hålet och pulkan så tar jag vikten när jag liksom har gäddan i säcken. Sedan in med gäddan i pulkan. Nästa moment lägger jag gäddan på mattan och kollar längd plus ev. en snabb bild innan den går tillbaka i pulkan. Sista momentet blir några bilder då jag håller gäddan och sedan släpper jag tillbaka den. Jag ser också alltid till att borra ett hål vid pulkan. Jag har aldrig upplevt att någon gädda inte simmat piggt ned i hålet och när jag har dom i pulkan så står de allt som oftast lugnt och vilar. Jag skulle vilja påstå att ismete i plusgrader är en av det skonsammaste fiskena man kan bedriva ur C/R synpunkt. Ytterligare ett plus är att man väldigt sällan ser blödningar eller djupa krokningar.
En annan sak som är väldigt bra med att ha en vattenfylld pulka redo är om man får flera hugg efter varandra. Har man då en storgädda i pulkan så kan man fokusera på eventuella hugg. Man har ju mer än en gång varit med om att storgäddorna har en tendens att komma på rad…
En gädda som vägde 12360 gram och mätte 120 centimeter. Ingen dussinfisk för mig utan den går in som nummer åtta på min 10 topp lista samt som nummer fem på min 10 topp ismete lista.
Resten av dagen bjuder på flera skapliga fiskar men ingen som kommer upp i närheten av tolvkilosen.
Sammantaget kan man inte vara annat än riktigt nöjd över detta fiskepass. Det innehöll det mesta. Många fiskar, flera fina fiskar och så en storgädda som pricken över i ett. Dagen efteråt fick jag något av en mättnadskänsla vilket jag brukar kunna få när jag fått en bra fisk. Jag hade dock två fiskepass kvar att genomföra enligt min planering. Och där är jag rätt noga, när jag väl gör en plan så försöker jag fullfölja den. Så blev det också. Det blev totalt åtta ismetepass från isen under mars och april.